- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
365

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 23 Sönd. efter tref. (1875)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

365

ser att i sig upptaga och upplösa. En sådan
dissonans är varje människohandling, som icke med
uppriktigt sinne är menad att vara gjord till Guds ära.
Den innebär i och för sig ett skärande missljud; men
så infogar henne Gud i sin världsplan, att hon till
sist upplöser sig i harmoni för det öra, som i allting
övat sig att lyssna till återljuden av Guds stora
hemlighetsfulla men världsomskapande tankar.

Alltså: hela världshistorien firar en gudstjänst, eller
rättare, hon utgör förspelet till den stora gudstjänst,
som skall firas då, när förlåten till Guds tempels allra
heligaste på tidens sista dag rämnat, och Guds Israel
från förgårdarne får träda dit in. Den förberedande
gudstjänsten är ännu såsom i det gamla förbundets
dagar i mycket en förebildande offertjänst, till vars
underhåll varje människa med eller mot sin goda
vilja med sin skärv måste bidraga. Därför har
förgården sina offerkistor. Och vad jag härmed velat säga
dig, är det, att på nu antydda vis har du, min vän,
vem du än är, och vad du än offrat, och vad du
än offrat för, alltid lämnat en skärv, som Herren till
sist kommer att begagna till s i n ära, fastän kanske
till d i n skam. Ty en skam är det, att människan,
som skapades till Guds beläte, icke med sin vilja
och med glatt hjärta vill giva sin himmelske Fader
den ära, han i alla fall måste få. Jag har nu en stund
föreställt mig, att du är en ärelysten människa; det
kan mycket väl hända, att du icke framburit dina
offer åt en avgud av så pass anständigt utseende som
äran. Det finns avgudar, vilka, att döma efter det
utvärtes anseendet, äro vida avskyvärdare; och det är
mycket möjligt, att du offrat åt en av dem. Jag säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free