Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 2 Böndagen 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
PONTUS WIKNER
evigheter gällande seger, det är min rätta
ursprungs-stad och mitt eviga mål.
Dit låtom oss vandra, I bröder! Det höves oss
icke längre varken att införliva oss med det
hedniska väsendet ej heller att blott sitta och gråta under
pilträd vid de älver i Babylon. Det har redan länge
sedan blåst till uppbrott. Hjälten av Juda går i spetsen,
och skaror av frigjorda följa honom. Vi vilja låta
honom lösa oss och så ansluta oss till detta tåg.
Det går till Jerusalem, fridsstaden, dit vår själ längtar
på grund av våra fäders vittnesbörd om dess
härlighet och på grund av Herrens, vår Guds, löften.
Till några bland Eder, I unge bröder, talar jag
från detta rum för sista gången. För Eder är den
förestående skilsmässan en efterlängtad stund. I haven
hittills varit tvingade under utvärtes stadgar, och I
menen, att nu slår för Er frihetens timrrie. I haven
i viss mening rätt, ’och Eder glädje missunnar Eder
ingen. Det finns ett ordspråk, som talar om,
huru-ledes alla vägar bära till den stora världsstaden; och
det är sant. Dit gå alla vägar: fåfänglighetens,
världskärlekens och den falska gudaktighetens vägar, kort
sagt alla utom dem, som Gud själv utstakat. Men
dessa gå till Jerusalem, och endast dessa. Jerusalem
äf fridens stad; och menen I, att alla frihetens vägar
gå ditåt, så misstagen I Er. Därför är frihetens gåva
lika mycket en sak att bliva allvarsam vid som att
glädjas över. Det gäller även efter denna närmaste
frigörelse att hava en vägvisare, en anförare, en
konung. Han, Eder konung, har blivit för Eder
utpekad, så att I kunnat känna och älska honom, om I
velat. En gång, när de frigjorda skarorna under hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
