- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
403

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar för skolungdom hållna vid Uppsala elementarläroverk (1875 och 1877) - 4 Böndagen 1875

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

403

skulle göra det för henne förnimbart, att hon måtte
hava övergivit något av sin första kärlek. En sådan
vederkvickelsens tid skänkte Herren delvis åt sin
församling i reformationens dagar, då en stor del av
henne blev frigjord från den människoträldom, i vilken
påvedömet hade försatt henne. Delvis har ock en
sådan vederkvickelses tid avlöst det tillstånd av
bundenhet, som den s. k. rationalismen och neologien
medförde, då det kristliga livet höll på att förfrysa i
en kall och ytlig förståndsmässighet. Men mycket
är det ännu i vår kristenhet, som häntyder därpå, att
i församlingens innersta liv måtte finnas en bundenhet
av något, som icke hörer Gud till, och att hon
ännu ej kan fullt frigöras, emedan i hennes hjärta
saknas något av den första kärleken. I andlig mening
är alltså Guds Israel ännu fånget i Babylonisk
fångenskap, och även då, när Israel sjunger sina
glädjesånger, när det sjunger om seger i de rättfärdiges
hyddor — vilket det aldrig kan upphöra att göra,
så länge det tror på sin Gud —, så tycka vi oss
likväl i själva segerhymnerna förnimma ett biljud av
dov klagan, liknande deras, som en gång vid de
älver i Babylon sutto och gräto, då de på Sion tänkte,
och sade till dem, som bådo dem sjunga och glade
vara: »huru skulle vi sjunga Herrans visa i
främmande land?» I någon mån skall väl detta biljud
av veklagan alltid göra sig gällande, så länge Israel
vandrar härute på denna jord, vilken ett hedniskt
väsen så länge besmittat; och det är först i det nya
Jerusalem, som den tonen för alltid skall bortdö i en
ren och oblandad segersång. Det är ock dit vi vända
våra blickar och våra hjärtan, när det är fråga om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free