Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
Alf att följa med på vandringen, han tyckte inte
om Krister och hade vägrat.
— Jaså, sade Krister i halft skämtsam ton, är
det så man snor sig ifrån sina bästa vänner? Hela
brefvet sade ju bara, och det på ett tämligen fräckt
sätt till på köpet: »det angår inte dig en smul hur
jag lefver eller dör. Och du skall inte försöka, för
mitt hjärta är ändå stängt för dig.»
Han såg förväntansfullt på Helga, ty han hade
sagt detta för protestens skull, men Helga teg, med
ett tomt och slätt ansikte.
Han förstod till sin omätliga häpnad att detta
var just precis hvad hon menade. Vid hennes
hjärtas dorr erfor han en känsla som en tiggare,
som kommer till en dorr med skylten: »medlem
af föreningen för välgörenhetens ordnande». Här
ges ingenting. En tiggare var han ju visserligen
inte, men han lärde i denna tystnad förstå, att han
dock räknat på Helgas vänskap som ett värde i sitt
lif, på hennes förtroende till honom, som ett stöd
för hans förtroende till sig själf, på ett
återupprättande af deras forna vänskap som på en gifven
sak. Han kände den ilande smärtan af något, som
var förbi. Men trots detta försökte han mekaniskt
att protestera.
— Du menar, att ditt hjärta alltså verkligen
är stängt för mig, sade han, och höll upp ett
ögonblick, för att ge henne ett sista tillfälle att säga
emot, men: det är bäst så, tänkte hon. Du gör
inte rätt, Helga, med detta, fortfor han, mot dig
själf. Tro mig, det skall komma en dag, då du
märker att denna isolering, till hvilken du dömer
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
