Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till utbekommande af räntan har borgenären lika rätt
som till kapitalet. Han är till och med, om af betalning å
skulden göres, berättigad att afräkna denna först å den
förfallna räntan, samt, först då ingen sådan återstår obetald,
å kapitalet.
Likväl iakttages härvid att, om skuldebrefvet är
löpande, gäldenären icke är skyldig att betala ränta för annan
tid än till förfallodagen. Därefter behöfver han ej betala
ränta annat än från den dag, då han blifver lagsökt.
Grunden härtill är den, att då skuldebrefvet är löpande och
sålunda utan någon transport betalningsgillt i innehafvarens
hand, gäldenären ju ej kan veta, till hvem han skall vända
sig for att betala, utan därföre måste stå färdig med
penningarna hvilken stund som helst, som innehafvaren af
skuldebrefvet kan komma att kräfva honom på dem. —
a/etuurycket^euna> rättighet att ej behöfva betala ränta efter
förfallo-nin*sker” ^agen kan gäldenären emellertid afsäga sig; i lagen heter
det nämligen: “där ej gäldenären annorledes sig förbundit“.
Denna särskilda förbindelse plägar uttryckas med orden
“till dess full betalning sker“. — Låtom oss taga ett
exempel. Antag att skuldebrefvet lyder så: “Till
Pettersson eller order betalar jag 7 månader härefter 1,000
kronor med sex procent ränta. Nyköping den 15
november 1890. Andersson.“ Den 30 nov. 1891 lagsökes
Andersson, men är då ej skyldig betala ränta för längre
tid än från den 15 nov. 1890 till den 15 juni 1891
samt från lagsökningsdagen den 30 nov. 1891 till dess
betalningen erlägges; men för tiden mellan den 15 juni och
30 nov. 1891 utgår ingen ränta. Hade Andersson i reversen
skrifvit “med sex procent ränta till dess betalning ^sker“,
hade han däremot nödgats betala ränta för hela tiden. —
Det är därföre för en långifvare af vikt att tillse, att nyss
omförmälda ord inflyta i ett skuldebref; han kan möjligen
eljest under en längre tid gå förlustig räntan.
Detta i de fall, då -ränta är förskrifven i
skuldebrefvet. Är ej så händelsen, men viss förfallotid är utsatt, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
