Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäldenären enligt 9 kap. 8 § H. B. skyldig att betala sex
procent ränta från förfallodagen. Men om icke någon
för-fallotid är utsatt, d. v. s. om skuldsedeln är ställd att
betalas vid anfordran, eller om intet är i densamma nämndt
om betalningstiden, är gäldenären allenast skyldig att
betala fem procent ränta från lagsökningsdagen.
Genom en Kongl. Majt:s dom af den 4 april 1862
^¿iigenker-har den grundsatsen uttalats och tillämpas numera allmänt,
att ränta är en af gäld, somf därest icke annorlunda
öfver-enskommes, skall årligen erläggas. Man är sålunda
skyldig att för hvarje år betala ränta å en skuld, hvarå ränta
är utfåst. — Bland allmänheten är den åsikten gängse, att
detta skulle betecknas med ordet årlig ränta. Men detta
ordet “årlig“ saknar all betydelse; skyldigheten att betala
räntan årligen finnes, vare sig det står årlig ränta eller ej.
Jag känner ett fall, där det var meningen att räntan
icke skulle betalas förr än vid förfallotiden af reversen eller
om 5 år; och detta trodde utgifvaren sig hafva uttryckt
genom att utesluta ordet “årlig“ framför ränta. Men häri
misstog han sig; han blef af skuldsedelns innehafvare
lag-sökt och ålagd att betala ränta särskildt för hvarje år.
Ordet “löpande“, som man äfven ofta nog ser tillsatt
framför ränta, saknar också all laglig betydelse; det är
således fullkomligt onödigt att utskrifva detta ord.
Man talar därom att fordringar preskriberas, om for-
presicrir-dringars preskription. Därmed menas att en fordran, som111°drmgIf.r
icke under viss tid bevakats hos gäldenär, icke vidare kan
mot honom göras lagligen gällande. Lagens stadganden
härom innehållas i Kongl. Förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning, och de
väsentligaste af dem lyda sålunda:
1 §. ”Hvar, som har fordran hos annan i
penningar eller hvad det är, skall den genom stämning eller
lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
