Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En edgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom då ändtligen dagen. Lena var vid tinget, blek
som en bild, men vacker ändå i sin svarta klädning.
Edgången var den första sak, som skulle handläggas, och Martin
och hans slagt voro i god tid till tings. De sutto derute i
skänkrummet, när jag kom på morgonen. Fredrik och de andra
pojkarne skroderade och skreko väldeliga, men Martin såg
nästan nedslagen ut. Han satt tyst för sig sjelf i ett hörn och
drack konjak.
— Konan ljuger på Martin, hörde jag Fredrik
Augustsson skrika. Jag vill brinna till knäna, om Martin är far
till pojken.
Så slog han näfven i bordet, så det hoppade. Men
Martin satt och darrade r sitt hörn, tyckte jag.
Inne i tingssalen såg det ett ögonblick ut som om han
skulle vekna. Det var gamle häradshöfdingen, som satt
tinget den gången, och han talade till honom så allvarligt och
vackert, så att sjelf ve den unge notarien, som dömt i målet,
satt och grät öfver protokollet. Men när han slutligen
frågade? »Är du beredd att aflägga eden?», så skrek gubben
Fredrik, så det gaf eko i salen: »Ja, det är han,».
Fredrik blef utförd, förstås, men med det samma var
var det slut med Martins bättre känslor, om de öfver hufvud
gjort sig gällande. Han gick eden, utan tvekan, t}rcktes det,
liksom Hans Strömberg i Påboda gjorde i förgår. Men Lena
var af annat virke än Neta i Bäck — hon blef fjantlg och
har varit det allt sedan.
— Nå, sade länsmannen, men det förklarar inte, hvarför
Martin hållit sig i skinnet utan återvändo. Det lins mången
som lefvat^ röfvare med en gammal mened i samvetslasten.
—- Ahja, sade ’häradsdomaren. I början tog det väl
inte synnerligt på Martin heller. Men några månader efter
det han gått sin värjemålsed kom elden lös på Silfverdal en
natt. De trodde i bygden, att Lena varit der och tuttat på,
och sannolikt var det så, fast det aldrig kunde bevisas.
Men... ja, ni tror väl knappast, hvad jag nu kommer att
säga, och inte vill jag heller inlåta mig på att förklara det,
men det fins tusen som kunna bestyrka det.
—- Hvad då, farbror? frågade jag. Fins det något
öf-vernaturligt med i spelet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
