Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vårsidan 1884 stodo Kristian Alexanders saker allt
annat än väl. En större stöld hade blifvit begången i
Halmstad, och ehuru hvarken tjufven eller tjufgodset ertappades,
riktades svåra misstankar mot Kristian Alexander att han
fördolde det stulna. Polisundersökningen hade ännu ej fram;
skridit så långt att saken dragits inför rätta, men, som det
senare visade sig, han hade goda skäl att vara ängslig. Dertill
kom att hans senaste sammanlefverska, en dotter till den gamle
förtennaren Jakob Jakobsson och af oblandadt tattarblod,
envisades på uppfyllandet af ett äktenskapslöfte, som hon en gång
i vittnens närvaro afiockat Kristian Alexander.
Det var pingstafton. Kristian Alexander satt- utanför
sitt hus och valkade med ilsken ifver sin mullbänk. Han
hade just haft ett häftigt uppträde med Jakobs dotter, som
han slutligen slagit. blå och blodig i förargelsen. Det hade
händt många gånger förut, men qvinnan visste hvilket band
hon egde på Kristian Alexander, och han svor och
förbannade högljudt öfver att han icke kunde bli af med henne. Den
sista misshandeln hade gjort flickan sjuk, och Kristian
Alexander hade alla skäl att förmoda, att denna sjukdom skulle
sluta med att hon kunde uppvisa ännu ett, och oj äfvigt,
vittnesbörd om hans förhållande till henne.
Hästtramp hördes på vägen, och inom ett par minuter
hade Kristian Alexander det blandade nöjet att se gubben
Jakobsson komma kuskande med ett helt lass anhöriga. Der
var den qvinna, som han kallade sin hustru, der voro tre af
hans söner, den 20-årige Nikolaus, den 13-årige Folkardus och
den 8-årige Jakob. Det ankommande sällskapet var
synbarligen i hög stämning, ty vagnen slängde från ena sidan af
vägen till den andra, och skrål och svordomar hördes långa
vägar. Till och med den unge Folkardus var alldeles berusad.
— God helg, din dj—1! skrek Jakob och krånglade sig
ned från lasset. Nu bli vi här i natt.. .
— Hvad skall det tjena till! mumlade Kristian
Alexander buttert. Menskan ligger i barnsnöd der uppe!
— Nå, ditt kräk, fräste tattarqvinnan, skall du förmena
den stackarn att ha mor sin hos sig då, ditt kreatur du är!
Tvi, helvete! Du har förstås pryglat den stackars tösen igen.
— Om Jakob pryglade dig litet oftare, då kanske du
vande dig vid att hålla din lortiga trut, när du är bland kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
