Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar, sade Kristian Alexander och knuffade undan den lilla
hvassögda qvinnan, som trängt sig in på honom.
— Se så, min pojke, återtog Jakob medlande,
käring-dj—n får nog hvad hon kräfver och tål. Och lägg du inte
fingrarne emellan med henne der inne heller, hvarken nu
el–ler när du tagit henne till hustru!
Kristian Alexander gjorde en grimas.
— Hvarför vill I hli liggande här? fortfor han. Vore
det inte bättre att fira helg uppe i Silfverdal?
— Har du intet bränvin i huset eller hvarför är du sär?
frågade Jakob. Här fins plunta, och pluringar med, fortsatte
och slog flata handen mot bröstet.
Det glimtade till i ögonen på Kristian Alexander, men
han sade ingenting, utan gick bort till hästen, tog den i
huf-vudet och drog den in i gården. Nikolaus och Folkardus
hjelpte honom.
— Så, Jakob, sade han, då arbetet var slut, var inte
sint på mig nu! Nog har jag en tår fylle hemma till helgen
och en skinka desslikes, om du vill hålla till godo.
De stego in, och det stora rummet i huset herbergerade
snart en larmande och skränande skara. Bränvinet flöt i
strömmar och Kristian Alexander tillsåg noga, att alla
famil-jemedlemmarne af Jakobssonska följet fingo ett jemnt rus.
Sjelf skolkade han så ofta tillfälle gafs.
Snart lågo käringen och Folkardus i djup sömn, vräkta
som ett par köttklumpar på en uppbäddad säng, Nikolaus
satt och halfsof öfver bordet, och endast familjefadern sjelf
höll sig ännu uppe ocli skålade flitigt med värden.
— Hör du, Jakob, började den senare med låtsad
likgiltighet, du har visst skrythättan på i qväll. Du skråflade
om att du hade pluringar med dig.
— Du kan ge dig satan på jo, Kristian, hviskade Jakob.
Två tusen kronor, hvarken mer eller mindre!
— Det skräpper du bara om!
— Hör du, Kristian, du var alltid en regäl kafl, jag
kan väl visa det för dig... kom skall du få se . .. men tyst,
så inte Nikolaus vaknar. Får den dj—n se’ hur mycket jag
har, så sticker han knifven i mig. Han har köpt sig en lång
fan en i Falkenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
