Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men varskor du honom, så göra vi ända på smått
och stort hos dig och sätta eld på kåken sen. Det gör oss
inte mycket med en mer eller mindre, när vi ändå ska till
helvetet, begriper du. Eller hur, Ferdinand’?
Brodern nickade tyst.
Kristian Alexander smålog, ett ledt leende.
— Du kan lita på mig, Johan August, hviskade han. Är
gubben åt fanders, så slipper jag lätt nog hans kona till
dotter. Inte tror du jag vill riskera något för det packet.
Kristian Alexander återvände in. Den druckne gubben
vacklade honom till mötes.
— Var det Solbergarne? hviskade han.
— Du är lika fånig som du är full, Jakob, svarade
Kristian Alexander. Hvad f—n skulle Solbergarne här att göra.
Det var far min och bror Selander, som äro på väg till stan.
— Hvad hade du ter mycket att säga dem ?
— Jo, du, jag tänkte som så, att om dq vill ge dig i
väg, så inte en gång dina pojkar veta af det, så vore det väl
bäst, att du följde med far. Du får åka på deras vagn, om
du vill.
Medan Kristian Alexander var ute, hade gamle Jakob i
sin förskräckelse druckit åtskilliga glas och han var nu
alldeles vimmelkantig. Annars hade han väl näppeligen gått i
den grofva fällan. Nu nickade han godt åt sin förrädiske
värd, knäppte om sig tröjan med en rörelse åt sin tjocka
plånbok, kastade en sista blick på sina barn och denqvinna,
som under många år varit honom ena hjelp, och stapplade
ut mot dörren. Gubben Jakob var 60 år gammal, försupen
och förkrympt, men seg ocli knotig som en ek och borde ha
kunnat lefva ännu i många år. Kristian Alexander erfor ett
ögonblick en impuls att hålla honom till baka, men qväfde
genast denna känsla och gick bort och ställde sig bakom
Nikolaus.
Hvad som nu hände är aldrig fullt utredt. Det enda
ögonvittne .som fanns var ett åttaårigt barn, gamle Jakobs
yngste son, som legat vaken bakom moderns plats i sängen
och hört något af de hemlighetsfulla ord, som hviskades
mellan Kristian Alexander och hans far. Utan att förstå allt
hade han dock fattat, att gamle Jakob skulle gå bort och att
det skulle vankas ohyggligt med prygel, om han låtsade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
