Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solbergarne voro två bröder, äfven de af tattarslägt.
Deras far hade varit skarprättare, men afskedats för supighet
och sedermera slagit sig ned i mellersta Halland på en liten
hemmanslott. Han var en illa känd hästskojare och storspelare
och hade mer än en gång suttit i häkte. Han fans en
vinternatt ihjälskjuten i en skog i Gunnarp, och Jakob Jakobsson
blef häktad som misstänkt för mordet. Han hade nyligen
blifvit lurad af gamle Solberg i en hästaffär, och hade fällt
hotande yttranden mot denne. Emellertid nekade han och
bevisade äfven med ett par högst tvetydiga vittnen sitt alibi
samt blef slutligen frikänd. Åtta år hade gått sedan dess,
och nu påstod Solbergs äldste son, Johan August, att ett af
vittnena på sin dödsbädd omtalat för honom, att han vittnat
falskt, mutad af Jakobsson. Johan August Solberg var nu
tjugofem år gammal och hans bror Ferdinand några år yngre.
Deras rykte var dåligt, ehuru åtskilligt bättre än
JakobsSöner-nas, af hvilka Nikolaus redan varit straffad för knifskärning.
Kristian Alexander igenkände genast de båda åkande,
två spensliga, skägglösa gestalter af den bland tattarne icke
ovanliga rödhåriga typen. Det var bröderna Solberg. Den
äldre hade stigit af och stod nära dörren med en puffert i
handen. Den yngre satt qvar pä häckvagnen, äfven han
beväpnad med en puffert.
Klockan var nära tolf, men månskenet kastade ett svagt
ljus öfver vägen.
— God qväll, Kristian, sade Johan August. — Du
hyser mördare hos dig du, tror jag.
— Det vet jag ingenting om, sade Kristian Alexander.
— Men är det Jakob Jakobsson du menar, så nog sitter han
derinne och är full.
—- Är han ensam? frågade Johan August.
— Nej, men det andra byket sofver allihop.
— Hör du, Kristian, fortfor Solberg, du begriper nog
hvad jag vill den gamle skurken. Vi ha fyra skott i våra
pipor, och du får skylla dig sjelf, om du får en kula i magen.
— Hvad fan tänker du på? hviskade Kristian Alexander.
— Vill du göra af med gubben, så rör det inte mig. Men jag
vill inte ha något sattyg inne hos mig. Vänta ett ögonblick,
så skall jag lura ut honom till dig!
f;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
