Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En jul i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då insågo de välvilliga, att deras välvilja bortkastats på en
ovärdig, då hade hon kommit in på den väg, hon nu hade
att gå till grafven ....
Hon sprang upp i vagnen vid ljudet af ett skott. Det
kom från Herman Paridons stuga. Och så ännu ett ....
Hastigt vände hon häst och vagn för att vara färdig till flykt.
Käringen vaknade och glodde slött upp i mörkret, så
letade hon rätt på konjaksbuteljen, drack en mun full och
somnade ånyo.
I detsamma var August Julianus framme vid vagnen
och uppe i den.
— Kör för brinnande helvete! skrek han till. — De
äro efter oss .... och jag glömde att skaffa mig en revolver
i Halmstad.
Åter smällde ett par skott och Adelina Elisabeth kände
något pipa till i närheten af örat. Hästen sköt i rädslan
våldsam fart, men lyckades undgå att stöta hufvudet mot
någon af de glesa stammarne i skogen.
Ännu en gång hördes ett skott, men sedan var det tyst.
— Nej, inte ditåt, ropade August Julianus, då qvinnan
ville vika ut på landsvägen. — Inte få vi logi hos någon
bonde i natt! Kör rätt upp i skogen här! Jag vet af ett
präktigt gömställe der uppe.
Adelina Elisabeth lydde mekaniskt. När hans hand
famlande efter tömmen rörde vid hennes, märkte hon, att det
rann varmt ifrån den.
— Träffade de dig? sade hon.
— Ja visst .... det var den förbannade Eka-Agusten,
som var inne hos Herman Paridon med bror sin och hela sitt
anhang. Du må tro jag fick inte mycket sagdt förr än han
hade revolvern framme. Och bror min, den mesen, han tordes
inte klyfva sin näbb .... nog kan du vara glad att jag
bara fick ett skott genom tjocka köttet i labben här ....
— Men tror du inte, att de äro efter oss, frågade hon
rysande.
— Jag tänker de akta sig, sade tattaren något hånfullt.
— Det är ingen konst att stå inne i en stuga och fjatta med
en revolver, men i skogen slås nog inte Eka-Agusten i natt inte.
Under samtalet hade August Julianus, som tycktes mycket
hemmastadd i skogen, fört hästen upp för en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
