Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martha på Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyad Martha icke visste, det var att Göran hade ett af
sina stamhåll på en af öarna i Backasjön. Hur skulle hon
kunna veta det, då den vilde sällen icke hade någon båt,
utan med sitt gevär och sin skjutväska bundna på axlarna
hvarje natt sam öfver till den grotta han redt sig på ön.
Det fanns i sjelfva verket ingen som hade reda på Görans
gömställe, fast han haft det hela våren.
Så blef det sommar. Martha hade en morgon alldeles
ensam rott ut i faderns kobb för att plocka hallon på öarna
i Backasjön. Det var tidigt ännu och ingen menniska var
vaken. Till sin förvåning såg Martha en svag rök stiga upp
från en af de aflägsnaste holmarne. Oförfärad som hon var
rodde hon ut för att se efter om möjligen någon eld
uppstått derute. När hon kom närmare fann hon att röken steg
upp från den illa beryktade Fruholmen, en liten ö som ingen
gerna besökte. En gammal sägen berättade om den, att i
forna tider en borgherre på godset der öfverraskat och dräpt
sin unga maka och hennes älskare. Men Martha var inte
rädd för skrock, utan rodde modigt på och steg i land på
holmen.
En egendomlig anblick mötte henne. Framför en eld
låg en ung man, naken ned till midjan, och stekte något
öfver elden, hvilket synbarligen var skuret ur ett skjutet rådjur,
som låg bredvid. Martha förstod att hon råkat på en
tjuf-skytt och ville dra sig tillbaka, men mannen, som förut
varit alldeles upptagen af sitt arbete, märkte henne och rusade
upp. Det var Tattare-Göran som stod der ung och skön,
halfnaken och med solen spelande på bröstets nobla
muskulatur. Martha rodnade och Göran rodnade lika högt.
— Martha . . . hviskade han.
— Känner du mig? stammade Martha förvånad.
— Ah, Tattare-Göran känner nog till lite hvar, sade
Göran småleende. Men så fingo hans drag ett hårdt uttryck,
och han skrek till:
— Ange mig du, om du har lust! Det här rådjuret
du! Det vore något för länsman det.
Martha vände sig om för att springa sin väg. Hon var
alldeles förvirrad. Göran grep tag i hennes kjortel.
— Ser du, Martha, sade han, vi äro ensamma här och
jag kunde nog göra dig illa om jag ville. Men det näns jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
