Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martha på Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte. Om jag ber dig låta bli att ange mig, så gör du det
nog inte. Jag bryr mig inte om straffet, men ser du, Martha,
jag har nog syndat lite smått i många delar ocli få de tag i
mig så kommer det nog fram, för det anstår mig inte att
ljuga, begriper du.
— Är du rädd för häktet, vildbatting? frågade Martha
med ett försök att håna honom.
— Nej du Martha, sade Göran, häktet bryr jag mig
inte om det minsta, men börjar länsman slå efter mig så får
jag ge mig undan och då får jag aldrig se dig mer.
Och den vackre gossen skrattade på ett egendomligt
smittande sätt, som narrade Martha att skratta med.
Det började brinna i Görans ögon. Han grep flickan i
handen och drog henne åstad genom buskaget öfver till öns
andra sida, hvarifrån man hade en god öfverblick till heimes
hem på andra stranden.
— Här ligger jag, Martha, flämtade Göran, hela
da-garne ibland och ser dit bort. Allt hvad du gör kan jag se.
Ange mig om du har lust, så blir du af med den som
ligger och glor efter dig!
Martha var blossande röd.
— Släpp mig! var det enda ord hon kunde frambringa.
Och Tattare-Göran släppte hennes hand och Martha gick
ned i sin båt och rodde hem igen och glömde att plocka
hallon. –-
»Sedan var det underligt med Martha den sommaren.
Aldrig syntes hon på dansgillena och aldrig ville hon veta af
Sone. Men i sitt hem arbetade hon som en slaf och var
uppe om morgnarne flera timmar före de andra. Men hvad
hon lyckades dölja för far och mor och hela socknen, det
var att hon nära nog hvarenda morgon rodde ut till
Fruholmen. Ibland sade hon, att hon skulle ro och plocka bär.
Och alltid hade hon då en myckenhet med sig hem. Det.
angick ju ingen, att Tattare-Göran plockat bären och höll dem
i beredskap. ,
Vintern kom. Unge baron på godset var hemma öfver
vintern för första gången sedan han var pojke, och han och
hans vänner rände gerna skridsko på Backasjöns blanka is.
Då var det ju så ytterst beqvämt att slinka in till
arrenda-torn på Backen och få sig en kopp kaffe. Unge baroD ob-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
