Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den Malthus´ska befolkningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man torde kunna taga för givet, att under hela denna tid
varje tanke på en inskränkning av folkmängstillväxten av
det stora flertalet skulle ha avvisats såsom en orimlighet;
snarare var man väl då mer än någonsin böjd att ställa sig
lärofadern Luthers förmaning till efterrättelse, att alla män
borde gifta sig vid 20 år, alla kvinnor vid 15—18 år —
och låta himlen sörja för barnen.
Under senare hälften av 1700-talet började emellertid vid
sidan av det nämnda, ännu i vår tid fortlevande
åskådnings-sättet en fullt rationell uppfattning av befolkningsfrågan göra
sig gällande bland de mera bildade. Så är tysken Justus
Möser (1720—94) i sina »Patriotische Phantasien» en tydlig
föregångare till Malthus. I »Brev till en ung fru», som
rådfrågat honom, huruvida hon borde låta sina barn undergå
den då i bruk komna, verksamma, men också tämligen
farliga smittkoppympningen — ympningen med kokoppor
var ännu icke uppfunnen — bekämpar han ironiskt läkarnas
påfund att söka förekomma befolkningens så nyttiga och
nödvändiga utgallring genom sjukdomar; fordom, säger han,
ansågs det som en naturlag, att hälften av alla barn måste
dö före fyllda 10 år; varje from matrona var nöjd och
belåten, om vår herre endast »delade jämnt» med henne, ja
till och med, om han tog ett eller annat barn mera på sin
part; i framtiden åter, sedan smittkopporna och andra
farsoter genom läkekonstens framsteg förebyggts, måste varje
fru antingen själv amma sina barn (under amningstiden
anses kvinnan i allmänhet mindre mottaglig för nytt
havandeskap) eller ock upphöra att föda barn från och med det
20:e året. (Det sista tillägget är intressant såsom bevis för
den då även inom de förmögna klasserna rådande, ytterst
tidiga äktenskapsåldern.) Han förliknar läkekonstens strävan
att bekämpa farsoter vid bödelns försök att väcka en tjuv,
som hängt sig i fängelset, till liv för att sedan kunna hänga
honom in forma dagen därpå. Gällde det emellertid, säger
M, — med en humor, som förefaller vår tid något för kärv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
