Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. De två befolkningsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att stäppländerna befolkades i en något svagare proportion,
kommer Ravenstein till det resultat, att redan om c:a 180
år jordens hela yta skulle vara fullt befolkad, i det att
dess hela befolkning då uppginge till omkring 6 milliarder
människor — allt under förutsättning, att det nuvarande
nativitetsöverskottet, som han för hela jorden beräknar till
c:a 8 ‰ om året, alltjämt komme att fortfara.
Leroy-Beaulieu, som anför dessa tal, men i överensstämmelse med
sin allmänna ståndpunkt ställer sig helt och hållet avvisande
gentemot alla dylika »statistiska fantasier», såsom han kallar
dem, måste likväl medgiva, att Ravensteins beräkning i fråga
om jordens beboeliga och fruktbara yta snarare överskattar
än underskattar verkliga förhållandet. Därmed må emellertid
vara hur som helst: Europas befolkning kan säkerligen
endast i mycket ringa grad komma i åtnjutande av det
utrymme, som världens övriga delar ännu under ett eller
annat århundrade kunna erbjuda, och torde redan nu,
praktiskt taget, böra betraktas såsom »au grand complet»,
för att använda Leroy-Beaulieus uttryck.
Ett relativt stillestånd i folkmängden, måhända rentav en
tillbakagång däri, blir därför under innevarande århundrade
efter all anledning Västeuropas lott, och då, såsom vi sett,
emigrationen icke i någon nämnvärd grad lär kunna taga
hand om befolkningsöverflödet, så uppstår frågan: huru
bör den nödvändiga inskränkningen åstadkommas — genom
ökad dödlighet eller genom minskad nativitet? Svaret tyckes
ej kunna bli mer än ett; av nationalekonomerna ges det
väl tämligen enhälligt: det sistnämnda alternativet. Dock
saknas icke alldeles röster även till försvar för det
förstnämnda, ökad dödlighet, och då bland dessa befinner sig
en man av Charles Darwins betydelse, måste vi med ett
par ord omnämna även denna ståndpunkt. Darwin omtalar
själv, att det var genom studiet av Malthus’ arbete, som
han bragtes till uppställandet av det naturliga urvalets
princip, vilket ju i grunden är »folkökningsprincipen utsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
