Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målare af betydenhet och har i sina bättre arbeten gifvit vackra uttryck åt
romantikens natursvärmeri. Sandberg upptog nationela historiska ämnen och utförde (i
Gustavianska grafkoret i Uppsala) de första freskomålningarna i vårt land. Hans
historiska kompositioner lida af bristande karakteristik af gestalterna samt en
tungrodd stelhet i rörelserna och torftighet i kompositionen. Som porträttör
öfverträf-fade han betydligt både Krafft och Westin. Såsom undervisare hade han i sin krafts
dagar ett godt inflytande och hyllades af sina elever vid konstakademien såsom deras
»mest älskade lärare».
Dessa konstnärer voro de verksammaste vid utdanandet af den unga
generationen inom akademien i slutet af 1820- och början af 185o-talet. Hurudan var
då akademien såsom institution, och hurudan var den undervisning som där
meddelades? Det är ingen ljus bild som möter den som söker upplysning härom.
Författaren af akademiens historia, L. Looström, yttrar: Hela perioden (1815-— 56)
förefaller att vara en medelmåttans triumf. Konsten befinner sig tydligtvis på ett
sluttande plan; man sträfvar nog och arbetar på att hålla den uppe, men det vill
icke gå. Det är svårt att säga, om detta var en följd af den kraftnedsättning, som
olyckorna i århundradets början medförde för hela nationen, eller om det hade sin
rot i den torra och själlösa ämbetsmannaton, som under dessa år var dominerande
i de akademiska fädernas rådslag, och hvilket återverkade på undervisningen. »
G. Nordensvan anför* en mängd utdrag ur bref från konstnärer, som åtnjutit
akademiens undervisning, innehållande de mest ampra omdömen om densamma. Jag
citerar endast följande. Fogelberg 1825 från Rom till Fahlcrantz: »Jag, som flere af
mina kamrater, har gjort mina studier under ledare utan all talang som konstnärer i
dessa ofvan nämda konstgrenar (skulptur och måleri); utan jugement på att kunna
hänvisa oss på det rätta. Odugligheten, okunnigheten och egenkärleken, förenade
med det mest pestifierande smicker, har gjort oss till maniererade, okunniga och
egenkära gossar om $0 år och däröfver; utrustade med dessa egenskaper vid en ålder, då
ungdomen redan är passerad, lifligheten i aftagande, och stadda på en falsk väg,
skämmas vi att inträda bland skolgossar, som vid 14 å 15 år veta mera än vi vid
J4». Sandberg 1828 (samma år som han själf blef professor) från Stockholm till
Fogelberg: »Det är med vår akademi som med en sjuk, det är bara palliativer att
uppehålla lifvet, och våra statuter äro så gammalmodiga, skråmässiga och i flera
afseenden numera oanvändbara, att däruti fordras en total reform enligt tidens kraf.
Så litet eller intet samband konstnärerna emellan, att hvar och en nu bara söker,
som ordspråket säger, klara eld(en) under sin gryta. Forssell och Fahlcrantz äro
de enda, för hvilka man äger personell aktning, både i afseende som konstnärer och
som människor.» Qvarnström (elev samtidigt med Wahlbom, akademiens stipendiat
då brefvet skrefs) 1859 tiH akademiens sekreterare Gerss: »Så länge den manie-
I Svensk konst och svenska konstnärer i I9:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
