Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rerade smak, som nu härskar hemma, inte blir i grund utrotad, så kan där inga
konstnärer bildas, och de få, som äro så lyckliga att i tid komma ut, måste nu
beklagligen använda de tre eller fyra första åren för att om möjligt söka glömma
det lilla de en gång lärt hemma. Detta är en erfarenhet, som jag och alla mina nu
utrikes vistande kamrater redan gjort». I själfva verket finnas, så vidt jag vet, inga
vittnesbörd till akademiens fördel, som kunde motväga dessa och många andra hårda
omdömen, om icke man vill taga sekreteraren Silfverstolpes oratoriska
blomstermålningar vid festliga tillfällen i akademien för god vara, ty enligt dessa rådde i alla
afseenden de utmärktaste förhållanden.
Väl icke drägligare men åtminstone mera humoristiskt te sig denna tids
förhållanden inom vår konst i följande skildring från 1854 Egron Lundgren, hvilken
han offentliggjorde under sitt sista lefnadsår men långt tidigare hade nedskrifvit*:
»Utom öfverintendenten i sitt tal på målareakademiens högtidsdag fanns väl
knappt någon som vågade påstå, att skön konst i vårt land på den tiden var särdeles
blomstrande, ehuru det ändå skulle varit öfverdrifvet att säga, att allt slags
konstverksamhet hade upphört. Lifligheten var som sagdt icke stor, men i lugn förväntan på
bättre dagar tröstade man sig med att allt i naturen behöfver hvilostunder, man
erinrade sig hur skogens monark själf tröttnar och lägger sig i ide, och man kom i
håg, hur den fågel, som är själfva vishetens symbol, till och med sofver midt på
ljusa dagen för att därefter kunna se så mycket klarare i mörkret.
Våra mästare åtminstone voro alla sysselsatta. Hofmtendenten Westin
repeterade den kongl. familjens porträtter och hade därvid lyckats upptäcka ett nytt
färgstoft, som snart kom i allmänt bruk icke allenast i mytologiska oljefärgstaflor, med
genier och gudinnor, dygder och laster, utan lika bra äfven på skåp, dragkistor,
dörrposter, till och med plank, och gick i världshandeln under namn af professor
Westins människofärg. Han hade därjämte äfven under händer ett monumentalt
arbete, som föreställde H. M. konung Karl XIV Johan på en hvitmålad häst
framför lifdragonerna på Ladugårdsgärdet, en komposition som, ehuru icke egentligen
jämförlig med yttersta domen i Sixtinska kapellet, likväl sades äga mycket, som i
detta namnkunniga mästerverk saknas. Professor Sandberg preparerade väggarne
för freskomålningarne i Uppsala domkyrka och handledde Ekman att måla
skinn-pelsar och dalallmoge; Byström var i Rom med beställning på en ny Venus, under
det Fahlcrantz svärmade i sina ekskogar, bar titel af »medhjälpare i Kongl.
Akademiens rådslag» och gick en eftervärld till mötes med jättesteg, såsom baron Boye
träffande anmärkte i sitt underhållande målarelexikon; professor Krafft hade att syssla
på någon uthusbyggnad vid sin egendom icke långt från Galgbacken och Skanstull.
Men såsom den mest rörlige på sitt sätt finna vi dock kaptenen m. m. Gerss,
akademiens ständige sekreterare, som förde den in- och utländska korrespondensen så
• I »Konsthistoriska bidrags. Svensk tidskrift 1875.
n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
