Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korrekt och i synnerhet nakna figurer med den yttersta sanning i muskelspelet,
så att Westin baxnat, när han först fick se dem, och denne yngling har lärt sig
själf hvad han kan. Han heter Wahlbom, hans far har varit prost. Gossen är
17 eller 18 år, var kadett men har nu af håg och lust för konsten gått därifrån,
bor och äter fritt hos Westins syster, fru Lund, och handledes af Westin på
dennes atelier. Han komponerar därjämte ganska bra och vet redan att gruppera sina
figurer så att det är en glädje att se; är för öfrigt allvarsam och trygg, säger icke
mycket.»
Wahlbom omtalas i konstakademiens handlingar såsom elev första gången i
januari 1830, då han tillerkändes den fjärde eller Meijerska medaljen för uppvisade
egna kompositioner, ritade med penna, hvarjämte han uppmuntrades med jetton för
perspektivritningar. Han hade vid inträdet befunnits så långt hunnen, att han
befriades från undervisningen i principskolan och fick börja sina studier i den högre
afdelningen. Ett år senare erhöll han ett Gahmiskt stipendium af 50 riksdaler
banko för ett antal historiska kompositioner, ritade med penna, och jetton för
arbeten i modellskolan. Det Gahmiska stipendiet förnyades följande år.
Det var i afsikt att utbilda sig till målare som Wahlbom började sina studier.
Men de första försöken utföllo icke lyckligt, han blef nedstämd och osäker på sig
själf och trodde sig slutligen ha upptäckt, att han saknade färgsinne. Olyckligtvis
instämde Westin allt för hastigt i detta omdöme. Med Wahlboms öfverdrifna
själf-kritik sammanhängde hans foglighet att följa andras råd, och resultatet blef att han
lade penslarne å sido och öfvergick till skulpturstudier. Byström hade 1829
åter-vändt från Italien, stannade i Stockholm till 1832 och skötte under denna tid sin
befattning såsom vice professor, sedermera ordinarie professor i skulptur vid
konstakademien. Han hyste ett lifligt intresse för Wahlbom och torde hafva varit den
bland lärarne, som mest tog sig af honom. Men därjämte hade Wahlbom vid
skulpturstudiet mycken nytta af den verksamhet, som han erhöll vid gymnastiska
centralinstitutet och till hvilken jag i annat sammanhang skall återkomma. En af
Wahlboms närmaste vänner, sedermera professorn L. G. Branting, har i bref till Adlersparre
härom yttrat: »Det var där han sattes i tillfälle att taga intryck af en stor mängd
växlande kroppsrörelser, så väl med som utan beklädnad, hvilka blefvo från den
organiska sidan honom förklarade; det var såsom boende i institutets lokal han
genom fleråriga dissektioner å människo- och djurkroppar förvärfvade en vidsträckt
kännedom i den topografiska anatomien; där som han uppmärksamgjordes å
exteriörens skiljaktliga förändringar under olika muskelkontraktioner vid såväl mobila som
passiva rörelse-akter; där som han hörde den genialiske Ling framlägga sina
estetiska, skarpsinniga grunder öfver det mentala och fysiska lifvets inbildning inom
hvarderas gränser; där hvarest han genom sin egen kroppsutveckling blef i
erfarenhet om rapporten emellan människonaturens inre och yttre krafter,
sammanlänkningen mellan dem båda, deras, med hvarandra inbördes, ömsesidiga frid och strid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
