Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Signil den mö måste ock dö
för kärleks skuld av denna ö.
Som en skön rö av storm och tö
bröts hon sönder i vildan sjö.
Hon smalt som snö, hon brann som hö
och tråddes ner bland skarn och strö.
Säj en den vrå, där en kan stå,
att kärlek hom ej finna må!
Vill man motstå, vill man undgå,
förvisst han en strax finner då.
Han hitter på fiskar som gå
på hafsens djup, store och små.
De kreatur, fåglar och djur,
äre ej fri för hans tortur.
En liten lur är Gud Amour,
han går över den högsta mur
med sin figur till de jomfrur,
som äre dock som änglar pur.
Ja, när han vill, mång tusend mil
kan han skjuta bort med sin pil.
Han går in till vem som han vill,
fast han är aldrig så gill.
Jomfrur subtil, deras mund till
kan han kyssa ödmjuk och still.
Och vem vill då nu undra på
att kärlek oss intog också!
Skull han ej rå då med oss två,
som vore ung av åren få,
när han kan slå gudinnor små,
som högst upp under solen gå?
(Originalmanuskript)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
