Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med själ och kropp ur graven opp,
till evig frögd i himmels högd.
I Guds hand står att en väl mår
och saligt dör när hädan bör.
Jag fordom var ung, frodig, snar,
skön, modig, säll, käck, stark och snjäll,
frisk, karsk och sund, den tid och stund
min livstid frod i blomster stod.
Men, kristen vän, med mig bekänn
att avgång min är spegel din.
Bland mull och ler jag så utser
som den benrad på detta blad,
dig synes stå torr, svart och blå,
grym, hätsk och led med ögon vred
och bjuder dig följa till mig
och säjer så: slå ej stort på.
Se mer på mig än som på dig,
som du mig sir, du ock så blir.
Ja, ho du äst, lekt eller präst,
arm eller rik, blir du mig lik.
Naturens skull är varda mull,
ty är dig gott, Satan till spott
vara beredd och väl försedd
all stund och tid att gå i frid,
att själen må evigt bestå.
I tio dar mig sängen bar
med en stark sot min synd till bot.
Då talte jag, Gud till behag
på detta sätt till alla slätt,
som vore där och min säng när:
Fare nu väl var kristen själ.
Min stund är hos, jag skall min kos
av denna ö strax saligt dö,
min resa är fulländat här.
Oss låte Gud i helig skrud
finnas igen hos Gud vår vän.
Förlåte mig, var innerlig,
all fel och brist, som Jesus Christ
vår synd och bråt väl skiljer åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
