Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mig torde fördrista
skriva om solens hov,
förrän det månen visste
och gåvo mig förlov.
De skulle kanske kalla
mig en sällsam profet
och den sen mest få ralla
som minst av saken vet.
Helst om jag kunde drabba
och något hitta på
mot deras konst den snabba,
den ingen straffa må.
Ty ville jag väl bliva
vid jorden tyst och still
och intet högre kliva
än makten sträck ja vill,
dock må de mig tillåta
efter poetens sätt
att något litet ståta,
fast det ej allt blir rätt.
Jag ock platt intet skriver
mot den förgylta hop
men vid skogslunden bliver
bland herdars skall och rop.
Och till byjar och städer,
till den gemena man,
jag man enfaldigt kväder
och dock väl mena kan.
II.
O tröstrike sol, som varnar för fall,
fast mer än många profeter.
Som pryder Guds stol och lyser hans pall,
en kong för alla planeter.
Var nådig, var rådig, var blid, ej kall
mot det land som Sverige heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
