Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en wärma at qwäfwas af. Dessa dunbäddar,
som äfwen nyttjas om sommaren, måste alla
årstider wara skadeliga för hälsan, och
särdeles under den warma tiden: men folket här
syntes icke i mycken mon känna wärman;
fast mer förråda de en fruktan at låta
friska luften få inkomma i rummet: deras
fönster äro beständigt tilslutna, och jag är
öfwertygad, at jag om wintern icke skulle
kunna uthärda för hetta i deras stugor. Twå
gånger om dagen minst, fylla de spiseln eller
jern-kakelugnen med wed, som är icke förr
afbrunnen, än de tiltäppa skorstenspipan med
et så kallat spjäll, och med all möjelig
sorgfällighet utestänga luften, om rummet ock är
fullproppadt med folk. Somligstädes äro
desse spisar och kakelugnar wackra och tjena
til en prydnad i stugan. Sådana
oeconomiskt inrättade eldstäder, och särdeles
wedbränslet, gifwer dock en mera hälsosam
wärma, och upfriska äfwen rummet genom
luftens drag, så länge spjället är öppet.
Wi inträffade den andra aftonen wid
Qvistrum, och beslöto at här tilbringa natten,
hälst man sade oss, at intet bättre Wärdshus
kunde träffas på wägen til Strömstad.
Just som wi nalkades detta
nattherberge, gick Solen också til sin hwila. Nejdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
