Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofwannämnde älf. Swenske Befälhafwaren hade
fått ordres at besätta denna bro, och hindra
fienden at gå deröfwer. I sanning war ock
här det mäst fördelagtiga läge för en
swagare Armee at taga sin ställning. — Men
det är icke blott wid Håfwen som skönheten
wisar sit wälde, och som dess inflytelse afgör
besluten. Wärdinnan war en wacker Dame;
— jag sjelf fann ännu några öfwerlefwor af
täckhet i hennes ansigte. — För at icke
utsätta hennes hus för kulornas åwerkan, lät
Befälhafwaren förmå sig at lämna denna
post, den enda där han kunde hålla stånd.
— Han fick ock pligta därföre med tjenstens
förlust. —
Ju närmare wi kommo emot gränsen,
och följagtligen emot hafwet, ju wildare blef
utsigten. Landet antog fullkomligt utseende
af werldens benrangel, som ännu wäntade
ögonblicket då det skulle beklädas med lif och
skönhet. Men också denna anblick
innefattade något högt. Målnen antogo färg af de
grå klippor, som reste sina hotande hufwud
emot dem. Solen tycktes sky för at wisa
sig, foglarne glömde at sjunga, blommorna
uphörde at utweckla sig. Örnen war den
enda lefwande warelse, som hade sit näste i
bergsskrefworna, och blott Gladan swäfwade
öfwer denna rysliga ödemark. Sågs här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>