Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna åsyns fredliga intryck. Sjelfwa de ringa
odlingar som i fläckar framlyste, afbröto ej
denna förtjusning. Inga stolta Slott, som
från högderna hotade de låga hyddorna
nedanföre med undergång, sträckte sina torn
och spiror i luften och påminte, at
människan ofta är grymmare än skogens
inwånare. Jag hörde här mycket talas om
björnar, men hade ty wärr ej det nöje at få
se någon i sin ursprungliga wildhet. Om
hösten, sade man, anfalla de ej sällan de
wallade kreaturen, til en stor förlust för den
fattige, som mister kanske sin enda ko.
Men återwändom til wår sednare
Scene. Gårdarna äro här små och dåliga. De
fläste hus jag såg, förrådde fattigdomens
eller åtminstone den swaga utkomstens
tryckande hand: Sjelfwa ofruktsamheten tycktes
personifierad wilja wisa sig. Ingen trägård
eller kåltäppa, icke en gång et Potatoes-land
lofwade at gifwa en krydda åt de torra
fiskar, som hängde på en sticka utanför
stugudörren: och de inskränkta korn- eller
hafrelyckor — ty hwete och rågåkrar såg jag ej —
bjödo knapt et magert bröd därtil. Det war
en mulen dag, då wi besökte denna likasom
af Naturen glömda wrå: luften war kall,
wintern syntes med sommaren i strid, och
årstiden swagt kämpa med förändringens lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
