Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwilka ingen mer än klåckaren deltog. Här
föll mig Swifts kära Roger i minnet.
Til äfwentyrs war någon i morgonstunden
död; ty man har sagt mig, at det är
brukligt i Swerige at bedja för de döde.
Solen, som jag misstänkte för at här
aldrig wåga wisa sig, började nu at
öfwertyga mig, at hon på detta ställe sken endast
för at falla människorna beswärlig; ty ehuru
genomträngande den kylande blåsten war, så
brände dock stenarna under fötterne
odrägeligt; när man härtil lägger en olidelig
utdunstning af den dels förrutnande dels til
trankokeriet anwända sillen och strömmingen,
så kan man lätt föreställa sig huru
obarmhertigt hela Nerv-systemet sattes i lidelse,
särdeles i fria luften. Jag räddade mig
därföre, så fort jag kunde, i en Köpmans hus,
en liten Souverain på denna ort, om icke i
anseende, åtminstone i förmögenhet, bland
Borgerskapet.
Jag emottogs med mycken wälwilja, och
infördes til en likaså artig som talrik
famille. I mit förra bref nämnde jag något om
de Nordiska Liljorna; jag mente egentligen
Wattuliljor, ty i sanning synes här
fruntimrens, i synnerhet de yngres, ansigtesfärg
wara blekt på snön. Men i denna cirkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
