Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ungdom lyste också rosorna i all sin
möjeliga friskhet, och jag hade wäl welat weta,
hwarifrån den stulit den eld som lågade i
deras sköna blå ögon.
Jag hade nu lämnat mit resesällskap,
och föresatt mig at fara sjöwägen: men som
det blåste starkt motwäder, och man afrådde
mig at gå til hafs i sådan storm, så måste
jag ännu dröja en hel dag. Jag fann mig
dock bland denna hederliga och wackra
famille icke just aldeles beqwämt, emedan de
hwarken förstodo Engelska, eller wille lämna mig
allena: En bruten Fransyska tyngde därföre
ned samqwämet, under det wi trafwade från
den ena ändan af staden til den andra, och
efter at hafwa sett — ingen ting, stadnade
omsider wid stranden, där åter den gamla
utsigten af en altid enformig wattenyta,
omgränsad af en död ofrugtbarhet, mötte oss.
Min Wärd föreslog mig at med
honom göra en resa til Fredricshall i
Norrige, endast tre eller fyra Swenska mil
härifrån. Som både dit- och återresan kunde
ske på en dag, och således icke förändrade
min reseplan, så war jag därtil så mycket
mera bögd, som han jämwäl wille tillåta sin
äldsta dotter at få göra mig sällskap.
Hennes wackra och af munterheten lifwade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
