Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wi wille spisa middag och begärte mat: man
framsatte skinka, ost, smör och mjölk. Den
summa man därföre fordrade i betalning,
war så måttlig, at jag med nöje utdelte litet
penningar ibland barnen, och därmed
framlåckade dem ur wråarne, för at hålla dem
skadeslösa för inbrottet i deras ro.
Wid Swinesund, där wi skulle färjas
öfwer, blefwo wi en god stund uppehållne.
Sådane färjekarlars iskalla tröghet öfwergår
all beskrifning, och är i sanning smärtande
för hwar och en som har brådt om.
Ledsnaden blef dock för mig alt mindre kännbar,
ju mera mit öga följde den ström som
störtade sig från klippa til klippa mellan
bergsskrefworna, hwilka, til at göra scenens
pittoreska utsigt aldeles fullkomlig, woro å
ömse sidor beklädda med granar och tallar,
waggande sina grenar i susningen af den wind,
som med den nedgående Solen tycktes
småningom begifwa sig til sömns.
Wi woro nu inom Norriges gräns. Jag
märkte, icke utan förundran, den synbara
skilnad i seder, som är emellan Inwånarne
å ömse sidor af detta smala sund.
Swenskarne — ty grannar äro sällan goda
wänner — beskylla de Norrske för falskhet, och
desse, med wedergällnings-rättens anledningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
