Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansigte behagade mig, och jag skulle därigenom,
medan de samtalade, få tid at göra mina
anmärkningar öfwer landet.
Jag wiste icke, ty jag kunde ej göra
mig någon föreställning därom, at wi ända
til gränsen hade at öfwerstiga de fasligaste
klippor. De hade warit odrägliga, om icke
i deras skygd lugnet wäntat oss, solstrålarne
lätt spelat omkring wårt hufwud,
förnöjsamma bäckar sorlat wid wåra fötter, och de
mångfaldiga trädens brytningar beständigt
förnyat och prydt wår utsigt. Här och där
öfwerraskade oss hastigt en naken högd,
hwarifrån wi med en stum känsla nedstego i en
ryslig defilé, där sammanträngda stenmassor
hwart ögonblick hotade oss med en lefwande
begrafning, men deras owäntade slut wid en
liten bugt öpnade för oss en grön äng
eller en liten insjö med de wackraste
stränder. — Jag har aldrig rest igenom Schweitz,
men jag är öfwertygad, at ingen utsigt där
kan wara af högre natur, eller kanske icke
en gång at jämföras med denna wilda
stora anblick.
Såsom wi ej warit betänkte på denna
resa, hade wi ej haft tid at beställa hästar
på Gästgifwar-gårdarne förut: Wi fingo
derföre wänta på et ställe i twå hela timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
