Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Trontillträdet (1611) - Kriget med Danmark. 1611—1613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att i Sverige vid sidan af lagens bokstaf stod i verkligheten den ärftlige
konungens i häfd och sed redan grundade myndighet.
Annandag jul 1611 förklarade* Gustaf Adolf sitt bifall till denna
försäkran och helsade ständerna för första g&ngen som konung. Han antog titel
af Sveriges, Götes och Vendes konung, men utelemnade den af lapparnes
konung i Nordlanden; det var ett steg tillbaka från Karl IX:s politik, hvilket
bebådade beredvillighet till fred med Danmark-Norge. Riksdagen visade
samma fredliga stämning, men om ej fred kunde vinnas, var den beredd på*,
ett krig till det yttersta och förnyade till dess förande de i Örebro 1611
gjorda bevillningarna, nvilka ytterligare förökades. Det beslöts samtidigt att
göra ett fredsanbjid. Den 6 januari 1612 hemförlofvade konungen derpå*,
ständerna med ett tal, som bådade den store folkledaren från tronen.
Riksdagens alla vigtiga ärenden hade blifvit afgjorda på 20 dagar och utan
splittring; det var vid denna tids riksdagar mindre fråga om parlamentariska
debatter än om en enig samverkan med styrelsen.
Den unge konungen ilade nii till kriget. Han hade erbjudit fred; men
med den ena handen bjudande freden, fattade han med den andra svärdet.
Kriget med Danmark. 1611—1613.
Daimark» och Sveriges röstningar, hösten 1611. — Vinterfälttåget 1612. — Danskarnes härjningar i
Ssalaid och svenskarnes i Skåne. — Striden vid Vittfijö, den 11 febr. — Kristian IV infaller i
Vester-eitlaad. — Gnllbergs försvar. — Trä tfn in gen på Kölleryds hed. — Gränskriget vid Norge. — Elfsborgs ock
GiUbergs fall, i maj 1612. — Krigshändelserna 1 Vestergätland och Småland. — De svenska hjelptrupperna»
ide i Norge. — Danska flottan i Stockholms skärgård. — Fredsmöte i Sjöared, den 29 nov. (9 dec.) 1612. —
Freden i Knäred, den 18 (28) jan. 1613.
Fälttåget år 1611 hade ingenting afgjort. För begge de stridande
innebar utgången en missräkning.
På svensk sida hade man gått i striden mot Danmark-Norge uppfyld
af alla de höga tankar om krigisk öfverlägsenhet, som fortlefde från
unionens och frihetskampens dagar. Det var en folkstämning, som vid fälttågets
böljan gifvit sig uttryck i Karl IX:s betecknande ord, »hafver juten intet
främmande folk, så skrämmer han intet många med sina egna». Men 1611
års-händelser hade visat, att Danmark-Norge ej var en fiende att förakta.
Kristian IV:s nyskapade flotta hade spelat mästare i Östersjön; hans här hade i
striderna utanför Kalmar och vid ryssbylägret fullt ut kunnat mäta sig med
den svenska; Kalmar, fästningsnyckeln till Sverige på dess östra sida, hade,
inneslutet af här och flotta på samma gång, måst gifva sig. Gustaf Adolfs
bragder under fälttåget, öfverrumplingen af Danmarks nyanlagda vapenplats
i Bleking, Kristianopel, och återtagandet af Öland hade ej för Sverige
uppvägt dessa motgångar. — Men å andra sidan hade detta fälttåg ej heller
uppfylt Kristian IV:s förväntningar. Framgången var endast half, då fästena
vid Göta elf ej enligt fälttågsplanen blifvit tagna och ej heller Sten Maltesen
Sehested med sin härafdelning kunnat utföra den afsedda marschen på Jön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
