Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Danmark. 1611—1613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborg Sveriges vigtigaste punkt; dess besittning betydde för Sverige på en
tid, då Danmark beherskade kustlandet från Brömsebäck till norska gränsen,,
fri forbindelse med vestem. De båda fästningarna Elfsborg och Gullberg på
venstra stranden af elfven, det förra nedan, det senare ofvan om Göteborgr
försvarade denna vigtiga punkt. Af dessa var i synnerhet Elfsborg en efter
tidens förhållanden stark fästning. Dess slott, beläget på en hög klippa vid
elfstranden, var ett italienskt kastell, uppfördt i föregående århundrade efter
ett nu redan föråldradt befastningssystem, men omkring det samma reste sig en
yttre befästning af dubbla vallar med djup graf, bastioner, homverk och
betäckt väg, allt i öfverensstämmelse med den rådande holländska
befästnings-konsten; från den inre fästningens vallar uppstego tre stora runda torn. Af
största vigt för fästningen var dess utanverk på Skinnarklippan, en höjd
hvilken beherskade
denna; af dess besittning
berodde hela fästningens.
Då Kristian IV,
omgif-ven af i belägringskon
-sten förfarna officerare,
öppnade en regelmässig
belägring af Elfsborg,
riktade han de första
angreppen mot detta verk.
Hans franske
petardmä-stare, Gran dfond,
sprängde snarf bresch i dess port
och pålverk; de franska
dragonerne besatte
derefter skansen, som under
manspillan utrymdes af besättningen. Fästningens öde kunde dermed anses
gifvet; dess fall var blott en tidsfråga. Hela armeen, till häst och till fotsy
ryckte den 14 maj 1612 i slagordning fram för Elfsborg, som uppfordrades till
dagtingan. Det var 20000 man, som omringade de i flistningen inneslutna knapt
400, ty större hade ej besättningen varit från början; men befålhafvarenT
Olof Stråle, afslog hjeltemodigt uppfordringen. Han hade ej i rätt tid blifvit
undsatt af Stjernsköld, som dertill haft Gustaf Adolfs befallning, men han
hoppades ännu på undsättning: komme den icke inom fjorton dagar, ville han
uppgifva fästningen. Belägringsarbetena fortsattes då; batterier och löpgrafvar
uppkastades, minor gräfdes under vall och mur, åtta murbräckor, hemtade
från Bohus fästning, gjorde sitt arbete ofvan jord. Den 22 maj var bresch
öppnad i muren; för elden från batteriernas fältstycken nedrasade det största
tornets öfversta ipind med kanoner och spira i grafven. Fästningen
uppfordrades då å nyo, men efter två timmars betänketid svarade Stråle, att han
ville värja sig till det yttersta och att Elfsborg ej vore något Kalmar. Då
gafs befallning till storm. Det engelska manskapet trängde först in i breschen,
13. Borgholms slott pä Öland, i början af 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
