Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Skatter - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bördorna blefvo ständiga: så stora landtågsgärden först och derefter
boskapshjelpen, som beviljas af ständerna för 1621 års polska krig, så lilla
landttullen och accisen (1622), hvarigenom alla Ȋtliga, slitliga och
förnötliga varor» som infördes till städerna — och det måste de flesta som
såldes — belades med afgift vid tullbommarna som då uppfördes, så
qvarntullen 1625 för hållandet af en ständig krigsmakt. Det kom derhän, att
nästan allt bar sin skatt, och formen för uppbärandet gjorde bördan än mer
plågsam och tryckande. Boskapen i stallet var af kronan upptecknad; det
betalades efter 1627, då boskapshjelpen fördubblats, 24 öre för hästen och så
i förhållande för husdjuren ända ned till geten. För brygd och bak betalades
en afgift i städerna, och för spanmålen, då den förmaldes, erlades tull vid
sådana straff för försnillningar som kronotjufstraff vid tredje resans förseelse.
Detta skattesystem var bildadt efter holländskt mönster; en förtjenst hade det
med sig, den att bryta privilegierna och göra bördorna lika, ty dessa
drabbade alla samhällsklasser utan åtskilnad. Till detta system hörde också
bortförpaktning af skatterna, vare sig för vissa områden eller af enskilda
skattegrenar. Det stälde besvärliga finansiela mellanmakter mellan kronan och de
beskattade. Härtill kommo monopolen, om hvilka förut talats, och så i
ögonblick af trängande nöd förpantningarna och till slut från 1622 försäljning af
kronans gods till adeln. Allt detta förslog dock icke, och lån måste
derutöfver fylla bristen. Men lånen blott ökade det onda: de gingo med tio för
hundradet, tagna inom landet, ja, enkedrottningen tog tolf; det är exempel
på, att konungen, såsom på kopparkompaniets medel 1628, betalade ända till
tjugu för hundradet. Finansväsendet är otvifvelaktigt denna styrelses svaga
punkt; det lådde svagheter vid detta, hvilka gjorde Gustaf Adolfs styrelse till
en af de mest tryckande Sverige haft. Men svårigheterna voro i sig sjelfva
för stora för att kunna besegras; alla krafter måste spännas för
ögonblickets behof. På framtiden kunde då ännu ej någonting skjutas. Allt måste
bäras af samtiden.
Men det blef buret med gladt mod. Samtidigt som bördan tryckte, såg
man också, hur samhällsförbättringarna ökade förmågan att bära den; hvar
och en, äfven den ringaste, kände sig som den, som arbetar med i ett stort
verk. Allt var gripet af den ande, hvilken lifvade honom som gick i spetsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
