Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i Westpreussen (1626—1629)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sväinning i följd af oupphörliga regu, hvilkas like man ej sett under
mansåldrar. Landet liknade en sjö; befolkningen på låglandet räddade sig
undan till höjderna. Den svenska hären låg inspärrad i lägret vid Dirschau,
den polska längre ned vid Weichsel i Mewe; bryggorna öfver floden voro
upprifna för begge. Per Brahe beskrifver det svenska lägret som ett moras;
i tälten stod vattnet upp till midten af sängstolparna. Först i böljan af
augusti 1628 kunde konungen utmed Weichsels högra strand göra en rörelse ned
mot det egentliga Polen, der han hoppades bereda hären det underhall, som
redan begynte tryta i Preussen. Marienwerder, ehuru inom Ostpreussens
gränser och således neutralt, togs i forbifarten for att trygga forbindelsen med
kusten och återtåget. Konietspolski med sin här hade på Weichsels venstra
strand dragit från Mewe söder ut till
Graudenz för att hindra svenskarnes
vidare framträngande och intog å nyo
en fast ointaglig ställning på en höjd
framför denna fästnings murar,
skyddad af otillgängliga moras. Här hölls
den svenska hären, som slog läger
vid Ossafloden i Graudenz’ närhet,
bunden ända in i september. Huru
ofta G ustaf Adolf sökte locka till
fältslag, antogs det dock ej af
Konietspolski. Oxenstjerna skref sedan hem
till rådet triumferande, »att polacken,
som hittills inbillat sig vara mästare
i falt och lemnat åt svenskarne äran
af fästningskriget, detta år ej visat
sig i fält eller vågat jemföra sig med
svensken», men emellertid måste man
den 10 september bryta upp från
Graudenz, lemnande sin fiende i
ryggen under det tilltänkta tåget in i
Masovien. Och öfver preussiska gränsen kom ej heller den svenska hären
i sin helhet, om också en ströfkår under Didrik von Falkenberg trängde något
längre ned. Eröfringen af den lilla fästningen Strassburg vid Drewenz, en
mil från det egentliga Polens gräns, var enda frukten af det besvärliga
höst-fälttåget, på hvilket 5000 man gingo förlorade genom sjukdomar och brist, men
fä för fiendehand. Yid Osterode föreföll den enda träffningen; der nedgjorde
Konietspolski ett par hundra man af Baudissins ryttare och tog honom sjelf
till fånga. Ströfkåren i Masovien, som framträngt 13 mil nära Yarsjav,
hade funnit ett af invånarne sjelfva härjadt och öfvergifvet land.
Förhållandet var det samma i Kulmerland, den sydligaste delen af Preussen;
för-gäfves hade konungen försökt förmå dess adel att sluta ett neutralitetsfordrag,
sådant som Ostpreussens. Ett återtåg till vinterqvarter uppe vid kusten och
84. Hermon Vrangcl
(1585-1643).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
