Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det andliga förbehållet? I trots af dessa bestämmelser afrundade sig just
under årtiondena efter freden de protestantiska områdena rundt om i
Tyskland på kyrkans bekostnad; nu forst var det, som hon i norra Tyskland
förlorade de begge stora erkebiskopsstaterna Magdeburg och Bremen jemte ej
mindre än tolf biskopsstater. Protestantiska valfurstar under namn af
administratorer trädde i stället för de katolska prelaterne. Man kringgick fredens
bestämmelser på det sätt, att domkapitlen, fylda med protestanter, i laga form
utvalde medlemmar af de protestantiska furstehusen till biskopar i stället for
den gamla kyrkans män. För visso hade de valde, såsom katolikerne bittert
klagade, ej annat än namnet af biskopar; de voro för dem en styggelse, en
öppen kränkning af freden. Från allmän synpunkt sedt låg emellertid i dessa
förhållanden, ehuru de uppväxt vid sidan af fördraget, något godt och välsi
g-nelserikt, ty derigenom tryggades den protestantiska befolkningen inom dessa
vidsträckta områden vid sin trosfrihet; i kyrkans hand skulle dessa
erkebiskops-och biskopsdömen snart ha kommit att bilda lika många katolska
missionsposter. Den kunde nu ej mera jagas från hus och hem, när den katolske
kyrkofursten såg sig ega makt dertill, såsom han enligt freden egde rätt. Mau
kan säga, att först härigenom protestantismen i norra Tyskland blifvit till fullo
befäst.
Lika visst är nu också, att dess framtid berodde på dessa förhållanden*
fortfarande bestånd, låt vara att de uppvuxit utanför lagen. Men skulle väl
kejsare och riksdagens katolska flertal i längden låta förblifva dervid?
Kejsaren hade från början vägrat meddela beläniug åt administratorerne;
riksdagen hade vägrat dem inträde: dessa underliga protestantiska kyrkofurstar, som
trädde i riddardrägt och svärd framför altaret, voro för den gamla kyrkans
be-kännare lefvande hädelser emot henne. Så blef frågan om dem och om dessa
ljorton kyrkostater i norra Tyskland den mest brännande af de stridsfrågor, pi
hvilka det borgerliga kriget hvässte sina vapen.
Med återhållen förbittring hade katolikerne åsett det protestantiska
partiets öfvergrepp utanför fredens bestämmelser. Snart kom deras tid att öfverga
från försvar till angrepp.
Från det romanska Europa utgick i midten af det sextonde århundradet,
under mansåldern efter Luther och Calvin, en ny kyrklig reformation, äfven
den en storartad andlig rörelse, verkande i begynnelsep med kraften af en
pånyttfödelse, men af helt annat slag än den, som nyss upprört den
germa-niska verldeu. Det var en reformation i katolsk anda, en förbättring af den
gamla kyrkan till hufvud och lemmar, men utan omstörtning.
Oemotståndligt trängde den i sin ordning fram, buren af det omslag i sinnena till det
gamlas fördel som inträdde, när den germaniska reformationens första storm
gått öfver verlden. Den var hennes återslag; dess namn är också den katolska
reaktionen.
Ofver allt, livar de möttes, bröt sig denna södra Europas och de romanska
folkens stora rörelse mot norra Europas och germanernes i en af de väldigaste
strider som verldshistorien bevitnat. Den religiösa kraften syntes då till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
