Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-sedan han genom starka besättningar tryggat de båda fästningar, Frankfurt
och Landsberg, på hvilka besittningen af oderlinien berodde. Hans tåg
gick mot Mecklenburg; hans mål var att för Gustaf Adolf stänga vägen
fram till Elbe; han ville också om möjligt undsätta Greifswald, som, afskuret
från alla förbindelser, stod på väg att falla i Gustaf Adolfs händer. Det var
nu den enda fästning, kejsarhären innehade i Pommern. Ännu var den
nimbus, som omgaf Tserclaes Tilly, sådan, att, när ej långt efter hans ankomst
Gustaf Adolf samlat sin här vid Pasewalks ruiner i afsigt att erbjuda
fältslag, de tyska öfverstarne förklarade, att de ej vågade lita på sitt folk i öppen
strid mot ligans veteraner; skräcken för dem var ännu för stor. Men i trots
häraf, i trots af det öfverlägsna antalet misslyckades dock detta Tillys första
vinterfalttåg mot Gustaf Adolf liksom sedan allt, hvad han företog sig mot
honom. Den gamle »korporalen» ur krigets gamla skola hade funnit sin
öfver-man i den unge soldaten ur den nya; det visade sig redan vid detta deras första
möte. Gustaf Adolf lade helt lugnt sin här i ett fäst läger invid Schwedt vid
Oder, några mil söder om det forna kejserliga lägret vid Garz; bakom dettas
förskansniugar och med en skeppsbrygga, som förenade begge flodstränderna,
lät han här sina trupper inom en oangriplig ställning i trygghet åskåda Tillys
marscher. Alla den gamle fältherrens rörelser mot honom och mot Gustaf
Horn, som med en flygande kår betäckte Pommeru åt mecklenburgska sidan,
Toro fruktlösa, och i slutet af mars lemnade Tilly denna krigsskådeplats med
•en af allt detta fram- och tillbakatågande upprifven här. Han hade hindrat
Gustaf Adolfs marsch mot Elbe, det var allt. Hans egen väg gick nu dit;
nu skulle det för allvar gälla Magdeburg. Pappenheim hade under tiden
uppehållit blockaden; nu ville Tilly förenad med honom till hvad pris som
helst göra sig till herre öfver staden. Den kejserliga härens enda bedrift
under detta vinterfälttåg blef stormningen af Neu-Branderiburg med «le
ohyggligheter, som åtföljde denna. Den tappre Dodo von Knipliauseu, som förde
befälet i det lilla fästet, hade trotsat Tillys hela här och vägrat emottaga den
•dagtingan, som tre gånger erbjöds. Det kom då till stormning, och dermed
var stadens och besättningens öde afgjordt. Ty en storm betydde i den
tildens krigföring oinskränkt prisgifning åt soldatesken. Staden uppgick i lågor;
besättningen och äfven det fredliga borgerskapet nedhöggos utan försköning.
Blott få räddade i det förfärliga blodbadet lifvet, bland dem Kniphausen sjelf.
Det var en ny länk i den blodiga kedja, som ledde från Pasewalk till
Magdeburg.
Tillys tåg från Mecklenburg kunde anses som ett fullständigt
uppgif-vande af östersjökusten, den kejserliga härens första försvarslinie. Oderlinieu
hade varit den andra. Dess förlust skulle blifva nästa stora händelse.
I lägret vid Schwedt mottog Gustaf Adolf underrättelsen om Tillys aftåg
till Magdeburg. Han beslöt då att strax bryta upp mot Frankfurt an der
Oder. Genom detta strategiska schackdrag ville han, om ej annat, locka
motståndaren till en ny forstörande rundmarsch och skaffa Magdeburg luft; i
lyckligaste fall hoppades han genom oderliniens eröfring göra sig ryggen full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
