Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget i riktning mot Leipzig och derifrån till de kejserliga arfländerna; han
blef ej kastad mot norr. Segraren var ej heller i stånd att förfölja de flyende,
utan stannade på valplatsen. Hans
seger var sålunda hvarken fullständig eller
afgörande.
Blott ett var afgjordt: den store
konungen, Gustaf Adolf, var borta.
För de samtida, som gjort kampen med
honom och nu stodo ensamma qvar, för
hela den protestantiska verlden var det,
som om plötsligt ett stjernskott slocknat
och allt åter höljts, i mörker.
152. Minnessten öfver Gustaf II Adolf
vid Liitzen.
Han, som föll vid Ltitzen, är en af
verldshistorieus store, den enda upphöjda
gestalten i det stora drama, som man
kunde kalla den germaniska verldens
revolution. Han är tillika den svenska
historiens största gestalt, det yppersta
uttryck, som den nordiska folkanden
gif-vit sig på häfdens blad.
Hvad är i hans personlighet det största, det, som särskildt
kännetecknar honom? Det har funnits en vilja lika stark, en tanke lika
förunderligt klar som hans, en känsla lika varm, en iubillningskraft lika
brinnande ; stora statsmän, stora
fältherrar, män, som offrat
sig sjelfva för sin sak, kar
verlden sett både före och
efter honom, men sällan eller
aldrig har den sett så stora
egenskaper sammansmälta
till en harmonisk enhet,
omfattas i en karakter af så
mycken renhet och derför
utvecklade till en så sann,
så sund och ädel
mensklig-het. — På detta inre
jemn-mått, denna karakterens
sköna harmoni har berott, att
han kunnat i sig upptaga
och till enhet bringa det
annars skilda, att statsmannen och fältherren, hvad man så ofta velat
förneka, tillika kunnat vara äfven troskjelten. Efterveriden och främlingarne
153, 154. Smycke, som drottning Maria Eleonora låtit
förfärdiga till ininne af Gustaf II Adolf.
I statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
