Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska krigets sista tid 1644—1648; Torstenssons, Vrangels och Karl Gustafs öfverbefäl - Westfaliska freden 1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan framgång. En kejserlig här, som nalkades till stadens undsättning, tvang
Karl Gustaf att upphäfva belägringen. Han hade just brutit upp för att förena
sig med Vrangel, då budskapet’, att freden blifvit afsluten, nådde
honom. Genom en sällsam ödets nyck slutades alltså den långvariga kampen
framför murarna af samma stad, som för dretio är sedan sett kriget utbrista.
Westfaliska freden 1648.
Föregående underhandlingar. — Preliminårer 1641. — Kongressen i Osnabrtick och Kunster 1645—1648.
— Adler Salvlns och Johan Oxensfjerna. — Fredens vilkor för Sverige och dess verkstillande.
Många och djupt liggande voro de orsaker, som gjorde det tretioåriga
kriget så långvarigt. Efter Gustaf
Adolfs död hade kejsaren fattat mod,
lian började åter hoppas på
utvidgning af sin makt. Det skulle
be-liöfvas åratal af förödmjukelser, för
att lian skulle ej allenast afstå från
dessa förhoppningar, utan äfven be-
qväma sig till eftergifter. Jesuiteme
hindrade livarje steg till försoning i
223. Axel Oxenstiernas namnteckning. , « , , ?.
andligt alseende, medan åtskilliga
furstar funno sin fördel i att förlänga ett krig, som gaf dem tillfälle att fritt
rikta sig på Tysklands bekostnad. När
inan ändtligen kom till
underhandling, bidrogo ock de många och
stridiga anspråken äfvensom denna tids
ceremoniösa och långsamma statskonst
att betydligt försena den slutliga
uppgörelsen.
Vi erinra oss, huru kejsaren
efter slaget vid Nördlingen uppträdde
öfvermodigt, huru han genom
Kur-sachsen ville tvinga Sverige, som stod
öfvergifvet af hardt när alla sina
bundsförvandter, att gå in på
prag-freden och mot löfte af en obetydlig
penningersättning utrymma
Tyskland. Då Oxenstjerna vägrade att
så snöpligt låta sig afvisa, och då
hans skrifvelse till kejsaren om fred
förblef obesvarad, hade
underhandlingen afstannat. Rikskansleren
återvände hem, men aflöstes af Johan Adler Salvius, hvilken såsom svenska
224.
Johan Adler Salvius
(1590-1652;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
