Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De polska och ryska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Braudenburg, till ett förbund, riktadt mot Sverige. Sådana voro i yttersta
korthet stundens faror. Hvar voro våra vänner, som kunde hjelpa oss att
trotsa dem? På Frankrike, den gamle bundsförvandten från tretioåriga krigets
dagar, var ej att bygga. Det gaf sin vänskap endast åt dem, som ville gagna
dess syften. I Tyskland ville kardinal Mazarin att den svenske konungen skulle
söka ut åt sig en valplats. Men Karl Gustaf älskade ej beroendet och lät sin
politik bestämmas endast af livad han ansåg vara fäderneslandets kraf. Han
gick siha egna vägar, som icke alltid voro Frankrikes. En viss köld kom
derför att under dessa år utmärka Sveriges förhållande till >dess äldste
bunds-forvandt». Karl Gustaf sökte i stället andra vänner utan alt ändock bygga
sina planer på deras hjelp. Han ville vinna England och Brandenburg och
inledde derför underhandlingar om förbund med den store protektorn Oliver
Cromwell och kurfursten Friedrich
Wilhelm; båda dessa män kommo vid
denna tid att högst väsentligt inverka på
Sveriges öde. Deu förre kunde redan
af den omständigheten, att Holland,
Englands medtäflare på hafvet, var vår
motståndare, känna sig manad att gifva
oss sitt understöd, och hans välvilja
måste ökas, då han i striden mellan
det protestantiska Sverige och det
katolska Polen såg en de religiösa
motsatsernas kamp. Kurfursten Friedrich
Wilhelm, herre öfver ett litet land,
som med alla medel sökte slå sig fram
till politisk betydenhet, lockades äter
af utsigten att med svenskt bistånd
lösgöra sig från vasallförhållandet till
Polen, och han tänkte sig dertill kanske
möjligheten af en större landvinning 267. Friedrich Wilhelm, kurfurste af Brnndenbarg
på republikens bekostnad. Såsom en
konjunkturpolitikens man bidade han emellertid tidens tecken för att låta
dem bestämma till sist, om han skulle blifva vår vän eller vår fiende.
Emellertid fortgingo ifrigt under Karl Gustafs egna ögon rustningarna
till kriget, liegementena i Sverige och Finland gjordes fulltaliga,
gränsfäst-ningarna istandsattes nödtorfteligen, och omfattande värfningar anstäldes i
Tyskland bland de krigarskaror, som voro öfver fran det tretioåriga krigets
tid. Trots fattigdomen, som hårdt tryckte, fick man slutligen i hop en här
af 50000 man jemte 40 örlogsskepp, med hvilken makt Karl Gustaf tänkte
kasta öfver ända det fordom mäktiga polska riket. Af denna styrka stodo på
våren 1G55 ungefär 17 000 man i Pommern under fältmarskalken Arvid
Vitten-berg, 15000 man samlades vid Dalarö under högsta befäl af konungen sjelf,
och 7 000 man sammandrogos efter hand i Livland. 1 denna gränsprovins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
