Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarregeringens upprättande. — Frederna 1660—1661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XI.
1660-1697.
Förmyndarregeringens upprättande. — Frederna 1660—1661.
Ktrl Gus Uf s tesUmente. — Riksdagen i Göteborg. — Freden i Olira. — Freden 1 Kjöbenbam. —
Riksdagen i StoekhelM 1C00. — Freden i Kardis.
arl Gustaf hade ryckts bort af döden vid en
tidpunkt, då de växande farorna mer än någonsin
stälde sina kraf på hans snille och hans kraft.
Med svårighet höll Sverige ännu ut i den ojemna
striden mot sina många fiender och värjde sig
knappast för den diplomatiska inblandningen af
neutrala makter, som i den svenske
bjeltekonun-gens politiska planer icke utan skäl sett ett hot
mot Europas jemvigt. Kriget med dess förödelser
hade redan hemsökt Sveriges eget område; nöden
och fattigdomen tryckte allt hårdare, och många
tecken tydde derpå, att den inre oro, som visat
sig redan under Kristinas dagar, fortlefde på djupet
för att kanske söka sig ett våldsamt utbrott, när
handen domnat, som hitintills tyglat den.
Under sådana förhållanden besteg Karl Gustafs son, ett fyraårigt barn,
sia faders tron. En ny, långvarig förmyndarregering var att motse. Karl
Gustaf hade sjelf under de sista dagarna af sitt lif bestämt denna regerings
sammansättning, och han hade gjort det med anledning af den samlade
riksdagens egen anhållan. Redan den 2 februari 1660 hade ständerna genom
en särskild inlaga till den sjuke konungen bland annat begärt, att han skulle
låta stadfästa sonens arfsrätt genom en formlig hyllning, och for öfrigt lenmat
åt honom att sjelf förordna om »prjnsens uppfostran och information vid all
oförmodlig händelse» samt om »en provisionel tutel». Det hade likväl vid
de foregående öfverläggningarna visat sig, att en sådan konungens
testamentariska forordning om styrelsen var enlig egentligen blott med de ofrälse
ståndens önskningar. Adeln ville den i grunden icke, af fruktan att de
aristokratiska intressena skulle löpa någon fara.
Den 12 februari, kort före sin död, lät Karl Gustaf uppläsa sitt
testamente i närvaro af några riksråd, hvilka gåfvo sitt bifall, och omedelbart
Sveriges historia. IV. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
