Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarregeringens upprättande. — Frederna 1660—1661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aristokratiska vedersakare kunde ej heller förneka hans förtjenster, men de
hade mycket att säga om hans sjuklighet såsom ett skäl att mot lag utesluta
honom ur regeringen. Den innersta orsaken uttalade de icke; den insågs
lifcväl af en och annan bland den tidens män. Fleming .var en varm och
omedgörlig anhängare af reduktionen; att han tillika var en vän af det
pfalziska huset gjorde honom i högadelns ögon icke mycket bättre. För den
regering, hvilken sålunda blifvit bildad, skulle enligt riksdagens beslut gälla
såsom rättesnöre 1634 års regeringsform med de förändringar, hvilka infördes
i ett »additament», dateradt den 3 november 1660. Detta additament,
i sitt yttre skick ett verk af riksrådet Schering Rosenhane, är en ytterst
vjgtig länk i Sveriges konstitutionela utveckling. Jemfördt med 1634 års
regeringsform, betecknar det särskildt ett stärkande af ständernas makt samt
af rådets ställning gent emot regeringen. Det senare framgår af de
bestämmelserna, att, om regeringen i något ärende ej kunde förena sig, hela rådet
hade att fålla utslaget, samt att för den händelse, att regeringen i någon
sak »gick rådet förbi», hvilken som helst af dess medlemmar egde att af
drottningen eller kansleren begära rådets sammankallande. Det förra åter
visar sig af det märkliga stadgandet om regeringens ansvarighet inför
konungen och rikets ständer samt af förbudet mot provinsmöten och förordnandet
om periodiska riksdagar hvart tredje år, hvilket enligt adelns mening var
att »balansera regeringens och rådets myndighet med ständernas frihet».
Af additamentets innehåll i öfrigt förtjenar nämnas, att presidentskapet i
svea hofrätt skildes från drotsembetet och åt drotsen lemnades uppsigten
öfver lagskipningen i hela riket. ^Vidare märkes den i 1660 års additament
först förekommande bestämmelsen, att alla embeten skulle bortgifvas efter
skicklighet och förtjeust, hvilket i sjelfva verket innebar en protest mot de
gamla bördsanspråken. Man har sagt och väl icke alldeles utan skäl, att
denna regeringsform var en seger, vunnen åt den medborgerliga friheten.
Segerns ära tillkommer likväl knappast Karl XI:s förmyndare och råd.
Regeringsformen var en öfverenskommelse med ömsesidiga eftergifter, i synnerhet
från rådets sida, hvilket just i de punkter, som komrao att tillförsäkra
riksdagen ett större inflytande, endast gjorde en dygd af nödvändigheten. Sådan
denna lag nu blef, var den likväl allt för obestämd och delvis allt för
aristokratisk för att kunna tillfredsställa de ofrälse stånden, och dessa genomdrefvo
också mot både råd och riddarhus, att additamentet, så väl som den gattila
regeringsformen, icke blef en »fundamentallag» för kommande tider, utan
blott »en lag och laga stadga» under Karl XI» minderårighet.
Emellertid hade Kristina och hennes angelägenheter gång efter annan
tagit i anspråk regeringens och riksdagens uppmärksamhet. Hon sade sig
<hafva hitkommit för att begära bekräftelse på de fördelar, hon betingat sig
vid sin ^ronafsägelse. Hon fick äfven till sist af ständerna mottaga en sådan
bekräftelse af sin recess, men aflemnade då i stället en skrift, en »protest»,
genom hvilken hon för den händelsen, att den unge konungen dog eller
recessens bestämmelser icke efterlefdes, förbehöll sig sin arfsrätt till Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
