Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämda ur till kronan hemfallna; de utgjordes af 15 gref- och 26 friherreskap.
Dermed var den egentliga grunden för svenska högadelns makt bruten. Staten
vann en betydlig tillökning i inkomster, och förvaltningens enhet, bruten
genom de stora länen, återstäldes. Af grefskapen var Södra Möre, en gång
gifvet åt den store Axel Oxenstjerna, det största med en ränta af 18 842 daler
s. ni. Föga mindre var Visingsborgs, tillhörigt braheätten; dernäst kom det i
Abo län belägna grefskapet V asaborg, vidare Raseborg, tillhörigt ätten
Lejon-hulvud och beläget i Nylands och Tavastehus län, samt i femte rummet Leckö
grefskap i Skaraborgs län, tillhörigt de la Gardie och gifvande en ränta af
10 608 daler s. m. De mest gynnade slägterna hade flere gref- och friherreskap
samt dertill en mängd gåfvogods inom olika trakter af det svenska väldet.
Enligt de säkraste uppgifter ökades kronans årliga inkomst genom gref- och
friherreskapens reduktion med mer än 200 000 daler s. m., och nära hälften
af denna summa utgjorde räntan af de stora förläningar, som tillfallit
slägterna Oxenstjerna, Brahe, de la Gardie och Vrangel.
För öfrigt inbegrep reduktionen gods under många olika namn, kronan
afhända under mycket olika vilkor. De förnämsta voro de omistande godsen
eller godsen på förbuden ort, donationerna samt köp- och pantgodsen; de
beteckna likväl endast de stora fårorna, i hvilka reduktionen framgick, och som
ofta äro svåra att följa, emedan de lika som löpa öfver i hvarandra. Af
godsen på förbuden ort, delvis reducibla redan efter 1655 års beslut, voro
kungsgårdarna och de gamla krigsmanshemmanen de vigtigaste. Indragningen af de
senare tillhörde egentligen reduktionskollegiet, men öfverflyttades på
reduktionskommissionen och blef näst indragningen af de stora länen den mest
vinst-gifvaude delen af hvad man kallat 1680 års reduktion. I jemförelse dermed
inbragte kungsgårdarna en obetydlighet, till dess att 1682 års beslut gaf åt
uttrycket deras underlydande »lägenheter och pertineutier» den för kronan
fördelaktigaste tolkning. En hufvudmassa af de gods, som voro reduktionen
underkastade, utgjordes af donationerna, gifna dels allodialiter, dels såsom län
under Norrköpings beslutsgods’ vilkor. Allodialdonationerna lemuades 1680
oberörda, men blefvo i stället den mest vinstgifvande posten i 1682 års
reduktion, representerande vid 1687 ars slut en hemfallen årlig ränta af 170 000
daler s. m. Länegodsen åter reducerades redan efter 1680 års beslut, men, som vi
sett, med afdrag af 600 daler s. m. ränta, hvilken det tilläts donatarierne, i
allmänhet tillhörande den lägre adeln, att otorkränkt behålla. Den nåden blef
ej långvarig. 1682 års riksdag kom och lade alltsammans i konungens hand:
och Ivarl XI var ej den, som tvekade att i öfverensstämmelse med de ofralse
ståndens önskan upprycka till sista roten den feodalism, hvilken genom ett
främmande inflytande gjort sig bofast inom vårt fädernesland. Af
donationerna hade emellertid mänga både allodier och länegods genom köp öfvergått
från donatarien eller hans arfvingar till audra, hvilka naturligt nog lefde i
den tron, att livad de betalat vore att anse såsom deras välförvärfvade
egendom. Nu kom reduktionen ocli tog godsen, der de funnos, lemnande ät
köparen att söka sin ersättning hos säljaren, hvilken likväl i vanliga fall saknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
