Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden. Hela befolkningen, adeln icke minst, utmärkte sig genom en
råhet och ett sjelfsvåld, som ej mycket mildrats af svenska regenters nitälskan
for ordning och civilisation. Inom alla östersjöprovinserna hade äfven svenska
adelsmän erhållit stora förläningar, utan tvifvel i den afsigt att närmare
förbinda den svenska aristokratiens intressen i dessa trakter med den svenska
kronans. Så hade i Ingermanland med Eeksholms län samt i Livland flere
gref- och friherreskäp bildats för våra förnämsta slägter, och öfver allt hade
en mängd gods blifvit bortskänkta åt svenska herremän med den följd, att
•omkostnaderna för provinsernas förvaltning och försvar till en dryg del fallit
på moderlandet sjelfb.
När ändtligen 1655 års riksdag sökte bot för ett svårt finansielt betryck
genom en partiel indragning af kronans gods, blefvo äfven östersjöländerna
denna reduktion underkastade. De skulle likväl »ställas till en särskild
ran-sakning» och behandlas hvart och ett »efter sin egenskap och natur» utan
intrång i undfångna privilegier. De undgingo emellertid länge sitt öde.
Politiska hänsyn hafva kanske här mer än annanstädes hindrat reduktionens
verkställighet under Earl Gustafs dagar, och under hans sons
förmyndarregering kunde ju i allmänhet förläningsinnehafvare och donatarier sitta i ostörd
ro. 1668 lät sig väl förnimma, »att reduktionen vore destinerad i Livland,
Estland och Ingermanland», och man förordnade verkligen till sakens
bedrif-vande flere personer jemte ombud för hvarje landskap. Ar förgingo, och till
mycket mer än tal torde arbetet icke hafva hunnit. Så begynte Earl Xl:s
eget regemente, och reduktionen trädde nu in i ett annat skede. Man märkte
det snart äfven här, åtminstone i Ingermanland, der redan före 1680 skedde
en betydlig indragning af förbudna pogoster eller sådana distrikt, hvilka Gustaf
Adolf förbehållit kronan. I Estland och Livland torde arbetet hafva stannat
vid förberedelser, men oron väcktes, och ridderskapet gjorde föreställningar
mot hela åtgärden. Earl XI har säkert lika som hans förmyndare dragit i
betänkande »att göra folket motvilligt», i synnerhet under det att kriget ännu
pågick. Den 10 maj 1678 bekräftade han den livländska adelns privilegier i
ungefär samma ordalag som föregående regeringar och lofvade i en samma
dag utfärdad resolution på adelns besvär att »ej turbera någon i hans
väl-fångna possession». Huru vida han med det samma uttryckligen befriat
liv-ländarne från 1655 års fjerdepartsräfst, kan vara tvist underkastadt, men han
har med all säkerhet förklarat, att han »reduktionen angående icke skulle
anmoda dem om något annat, än hvad deras privilegier och landsens säkerhet
vore likraätigt och hvarom med dem ett visst vore afhandladt och slutet».
Utan tvifvel har Earl XI vid denna tid erkänt Livlands rätt att sjelft
deltaga i afgörandet af sina inre angelägenheter. Han förändrade snart synpunkt,
och det visade sig, att han ansåg underkufvade landskaps privilegier intet
betyda, när de stodo hindrande i vägen för värnandet af det allmännas intresse,
såsom han uppfattat det.
1680 års riksdag upptog auspråken från 1655, men skärpte dem. Den
inbegrep östersjöländerna lika som alla de eröfrade landskapen under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
