Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Sveriges yttre politik ander Bengt Oxenstjernas ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges yttre politik ander Bengt Oxenstjernas ledning.
Bengt Oxenstjernas politik. — Garantitraktaten i Haag. — Ligan i Augsbnrg. — Fördraget i Altona.
— Det franska partiet; Nils Bjelke. — Kaperierna. — Fredskongressen i Rijswijk.
I juni 1680 gick Johan Gyllenstjerna ur tiden. Strax derefter kallade
Karl XI till sig riksrådet, grefve Bengt Oxenstjerna och anförtrodde honom
ledningen af de utrikes ärendena, för hvilkas handläggning konungen sjelf
saknade sinne och tillräcklig insigt. Uppdraget emottogs, ehuru icke utan
tvekan, och utfördes uuder tvenne årtionden på ett sätt, som tillförsäkrat
Bengt Oxenstjerna en framstående plats bland svenska statsmän.
Den nye utrikesministern var född 1623 och således redan vorden en
gammal man. Han hade länge och
troget verkat i statens tjenst; han
hade företrädesvis varit upptagen af
ansvarsfulla diplomatiska värf och
der-igenom förvärfvat sig en grundlig
kännedom af alla frågor, som stodo i
samband med den yttre politiken. Senast
hade han varit Sveriges förste
ambassadör vid fredskongressen i Nijmegen,
och han hade derunder lagt i dagen
den förkärlek för det habsburgska
huset, som han. alltid bibehöll. För
öfrigt var Bengt Oxenstjerna en lärd
man med någon anstrykning af
pedanteri, en fin och förslagen natur,
som ej älskade att brottas med
svårigheterna, men som förstod att
skickligt kringgå dem. Snille har han
icke egt, men så mycket mer praktiskt
förstånd och en uthållighet, som till
sist vann sina syften. Han kunde ej skryta af oegennyttans dygd; han skildras
åtminstone af sina många fiender såsom mer än andra svag för dessa
»vän-gåfvor», hvilka nästan alla den tidens statsmän mottogo som uttryck af
främmande monarkers erkänsla. Det finnes dock inga bevis derpå, att han för
befordrandet af sina enskilda intressen skjutit åt sidan fäderneslandets.
Den mannen i spetsen för våra utrikes ärenden betydde i sjelfva verket
en omkastning af vårt politiska system. Gyllenstjerna hade sökt Sveriges
trygghet framför allt i den nära förbindelsen mellan Skandinaviens alla folk
och han ville ytterligare befästa dess ställning genom åvägabringandet af en
trippelallians mellan Sverige, Danmark och Frankrike på sådana vilkor, att
den gaf oss stödet af Louis XIV» vänskap utan att beröfva oss vår
handlingsfrihet eller rycka oss in i ett nytt krigs äfventyr. Endast i det fallet, att
ett sådant förbund med Frankrike ej stod att erhålla, hade Sverige och
Danmark, enligt Gyllenstjernas åsigt, att tänka på en anslutning till kejsaren och
Holland. Bengt Oxenstjernas politiska tankegång gick uti en annan riktning.
378. Bengt Oxenstjerna
(1623—1702).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
