Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Myndighetsförklaringen. — Fredsåren 1697—1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej Juels underhandling i Stockholm hafva mycken framgång. Ett fördrag
kom visserligen till stånd (den 22 december 1698); men detta var utan
praktisk betydelse och betecknade ej ett närmande af de nordiska rikena till
hvarandra. De stodo redan i motsatta läger. Sverige hade valt att gå med
Holstein mot Danmark, och Danmark hade just derför till sin egen säkerhet
närmat sig de makter, som knappast kunde blifva annat än våra fiender.
En bland dem var Polen-Sachsen. På Johan Sobieskis tron hade nyss
uppstigit’ den i-umgänget älskvärde, men lättsinnige och njutningslystne
kurfursten af Sachsen, August II, hvilken endast tänkte derpå, huru han med
tilihjelp af en ränkfull statskonst skulle kunna använda sitt nyvunna rike för
tillfredsställandet af en lumpen dynastisk fåfänga och upprättandet af det
sachsiska stormaktsvälde, hvarom haii
drömde. August började med att söka
Sveriges vänskap. Han inledde med
Karl XII underhandlingar om förbund,
och han fortsatte dem länge, äfven
sedan de upphört att för honom vara
annat än ett täckelse, bakom hvilket
han dolde anslag, syftande till Sveriges
torderf. Livlands eröfring
föregyck-lade tidigt Augusts inbillning, och i
den lifdömde, från Sverige afvikne
Patkul fann han mannen, som lofvade
att mätta hans äregirighet. Den
liv-låndske adelsmannen, som lefde endast
för sin hämd, hade redan i Berlin och
Kjöbenhavn, ehuru förgäfves, börjat
spinna sina ränker, och nu kommen i
sachsisk tjenst, blef han den egentlige
anstiftaren af en politisk revolution, 4Ö1. August II, kurfurste af Sachsen och
hvars icke enda, men förnämsta offer konung af Polen
_ „ (1070-1733).
blef vårt fädernesland.
Redan i början af år 1698 framlade Patkul för konung August utkastet
till ett stort anfallsförbund mot Sverige, förespeglande honom tillika, att en
allmän resning af den missnöjda adeln i Livland skulle underlätta detta
landskaps eröfring. I slutet af mars ingicks mellan Kristian V och kurfursten af
Sachsen ett försvarsförbund, hvari den senare lofvade att med 8 000 man bistå
Danmark, för den händelsen, att det råkade i trångmål genom striden med
hertigen af Holstein. Ehuru fördraget genom Kristian V:s tvekan var
oskyldigare till sitt innehåll, än Patkul önskat, kan det likväl anses såsom
utgångspunkten för det stora anfallet mot Sverige. Odesdigrare blef likväl den
öfverenskommelse, som vid festliga samqväm på Rava slott gjordes upp mellan
Rysslands tsar och konung August under några augustidagar 1698. Då tog
först den tanke fastare form, ur hvilken slutligen det nordiska kriget fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
