- Project Runeberg -  Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 /
593

(1881) [MARC] Author: Magnus Höjer, Martin Weibull
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Karl XII:s sista år. — Hans död (1718)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konung och Rysslands tsar föddes ett personligt hat, som följde dem lifvet ut.
Karl XII synes ej mycket hafva fruktat faran. Några tusen man trupper
samlades visserligen i Skåne, men konungen sjelf uppehöll sig i Bohuslän,
der han från den 5 juli till den 28 augusti 1716 hade sitt högqvarter i Norrby,
en bondgård invid Svinesund. Den 10 september var han i Lund, der han
sedermera hade sin vistelseort under mer än ett år, upptagen af den inre
styrelsen eller syselsatt med
rustningar till ett nytt
fälttåg mot Norge.

Vid denna tid
fin-go underhandlingarna om
fred ett allt mer ökadt
intresse. Kejsaren sökte
fortfarande bemedla en
sådan på en allmän
kongress, men Karl XII och
hans förtrogne syntes vänta
mer af särskilda
underhandlingar med våra fiender.

Alla ville de förlikning.

Karl XII sjelf hade
ingenting ^ deremot; men
oförmögen, som han var, att
skicka sig efter tiden, stod
han i det längsta fast vid
sin föresats att intet afstå
eller fordrade åtminstone
för hvarje afträdelse en
ersättning. För Görtz,
under Karl XII:s sista år den
skicklige ledaren af vår
yttre \ politik, var det
der-emot klart, både att
freden var en nödvändighet
och att den icke kunde

vinnas utan .offer. Ryss- 438. Riddarholmskyrkan i Stockholm. Frän slutet af 1600-talet.
land och England voro våra
farligaste fiender; afvoga
mot hvarandra, visade de sig båda villiga till en uppgörelse. Att for Sverige
vinna den enes vänskap var Görtz’ förhoppning; man hade sedan litet eller
intet att frukta af den andres fiendskap. Emellertid fördes underhandlingar
med de båda makterna på en gång, och Görtz’ innersta mening var, att man
borde komma till ett samtidigt fredslut. Den ryska underhandlingen blef
tills vidare den vigtigaste. Den fördes från början af maj 1718 på Lofö i

Orafkor: 1. Magnu* Ladulås* och Karl Knutssons. 2. Gustavianska.
3. Vasaborgs. 4. Lennart TorstenBsons. 6. Lejonhufvuds.

0. Vachtmelstera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:42:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wmhmsh4/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free