Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under dess storhetstid - Lefnadssätt och seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändring i lefnadssätt och sed, som utmärker detta tidhvarf. Ännu pä
<xustaf Adolfs tid och under Kristinas förmyndarregering förblef väl
aristokratien i allmänhet vid de gamla goda bruken. Klädedrägten var enkel,
boningarna utmärkte sig genom en anspråkslöshet, som slog främlingen med
häpnad, och de förfinade njutningarna kände man ej mycket till. Ofverflödet
visade sig på gammaldags svensktJsätt endast i mat och dryck, och de
stundom något bullrande gillena buro ofta vitne derom, att nationens ypperste
hade lika stor förmåga att äta och dricka som att slås. En annan anda göts
in i den svenska adelns lif under Kristina och till en väsentlig del genom
hennes inflytelse; den spred sig sedan i allt vidare kretsar. Kristinas hof
hörde på sin tid till de gladaste och mest lysande i Europa. Det blef ett
hem för vetenskapens och konstens idrotter, men det blef också ett ställe,
<ler man kastade allvaret å sido för att ägna sina bästa stunder åt
njutningen, åt nöjet. Öfver hela detta bullrande lif låg lika som ett drag af skönhet
och förfining, men bakom den bländande ytan fann man oftast endast ytlighet
och flärd. Hela detta lifvet brast uti sedlig tukt. Den generation af
ädlingar, som följde på Gustaf Adolf och hans män,
växte upp i dess luft. Så kom dertill kriget med
dess utländska inflytande och dess öfverdådiga
vanor. Det kom äfven med sina stora rikedomar,
som satte vår adel i stånd att till en tid följa
sina nya böjelser för prakt och njutning. Så
upp-stodo inom hufvudstaden ståtliga palats, och på
de adliga godsen i landsorterna bygdes präktiga
slott, på hvilkas prydande, utan och innan,
nedlades betydliga kostnader. Der ute på sina gårdar
utvecklade adeln en oerhörd lyx; der höll den sina
yppiga fester, som buro fullgiltiga vitnesbörd om tidens förfinade smak, meii
också om dess njutningslust och öfverdåd. Den mest framstående
representanten af denna aristokrati var Magnus Gabriel de la Gardie. Yppigheten i
-mat och kläder trängde för öfrigt ned till prester och borgare, och huru vida
spridd den var, visar sig genom de många öfverflödsförordniugar, som
naturligtvis utan frukt utfärdades for att hejda öfverdådet.
Den tid, under hvilken vår adel sålunda lyste genom sitt lefuadssatt,
var också tiden för dess största politiska makt. Den tager slut med l(j«$0;
till dess hade vår aristokrati också hunnit med att ansenligt reducera sina
tillgångar, och af det, som öfver var, togs det mesta af Karl XI i den stora
reduktionen. Nöden tvang nu att återgå till enklare vanor; det klagades af
en och annan, att man samtidigt återgick till den forna grofheten i ton och
umgängessätt. Karl XI sjelf gaf hela sitt folk ett vackert föredöme af
flard-löshet, arbetsamhet och sedlig styrka, och sonen kom i detta fall icke med
några andra läror.
485. Brudkrona från 1700-talet.
I statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
