Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter uptändes hennes hjerta af förtrytelse och
vrede. Med en förfärlig hastighet påföljde
hennes hågkomster hvarandra i hennes minne.
Ja, hon hotades med et lika öde, som de
vansinnige, bland hvilka hon befann sig, och
hvilkas hemska rop och ömkliga suckar hon
stundeligen hörde; — suckar, utan tvifvel olika dem
en romanesk inbillningskraft orsakar, för at på
en gång väcka känslor af nöje och förfäran,
emedan det äro ljud, som tränga til själen och
fylla henne med den grymmaste visshet: hvad
intryck borde de ej göra på Marias hjerta,
som var så öpet för medlidande och så
sönderslitet af moderliga bekymmer!
Bilden af hennes dotter var ständigt
närvarande för henne. Hon påminte sig de första
tecken til förstånd detta älskade barn gifvit;
och man måste vara mor, och en olycklig
mor, för at kunna föreställa sig, huru
outplånligt dessa hågkomster fästa sig i minnet. Ännu
tyckte hon sig höra henne med meningslöst
joller uttrycka sina begär och behof; tyckte
sig känna hennes små fingrar, ledde af
naturen, trycka det bröst som närde henne, och
från hvilket man utan medömkan ryckt den
lilla oskyldiga. En främmande kunde väl
upfylla des mors ställe, — det var sant; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
