Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera tilsyn, emedan ni vissa stunder är stilla
och nästan ej ger något tecken til er
vansinnighet. Ni har ej ätit något sedan ni kom
hit i huset.“ — Maria drog en djup suck.
— „Hvad annat än vansinnighet skulle kunna
ingifva er föresatsen at ej äta.“
„Ack! qvalet. Ni skulle ej göra mig
denna fråga, om ni kände hvad jag lider.“
Pigan skakade på hufvudet. — Förtviflan gaf
Maria krafter; hon bemödade sig at synas lugn,
til och med at le: och efter et ögnablicks
tystnad, tillade hon: — „Ja; jag skal äta.
Min afsigt är ej at dö. Jag skall nyttja mirt
förnuft. Förr än ni tror, skal jag öfvertyga er,
at mit förstånd aldrig varit i oordning, ehuru
man för et ögnablick genom någon dryck
kunnat beröfva mig bruket deraf.“
Vagterskans tvifvelsmål tiltogo i den mån
Maria sökte at skingra dem.
„Tålamod, ropade Maria, med en ton
som böd förtroende och vördnad. „O min
Gud! huru har jag icke lärt at väpna mig
dermed!“ Hennes afmattade röst förrådde den
djupa smärta hon förgäfves böd til at dölja.
Hon öfvervann sin afsmak; hon försökte at
äta för at visa sin villighet, och kastade
derunder tid efter annan ögonen på sin oroliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
