Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagterska, hvars upmärksamhet hon ville ådraga
sig, och som var sysselsatt at bädda hennes säng
samt ställa alt i ordning uti hennes kammare.
„Hälsa ofta på mig“, sade Maria til
henne på et bevekligt sätt, och i afsigt at
verkställa en plan, den hon i hast upgjort, en plan,
som ännu var oredig i hennes hufvud, och
som et slags visshet, at denna qvinna i
anseende til sin odling var öfver sit stånd,
ingifvit henne: Maria trodde sig åtminstone kunna
draga denna slutföljd af Jemimas sätt at
uttrycka sig, samt af hennes utseende. „Hälsa
ofta på mig, uprepade hon ännu en gång,
och tro at jag är vansinnig, tils ni ser er
tvungen at erkänna motsatsen.“ Denna qvinna
var i sjelfva verket icke utan förstånd.
Mänskliga eländets ständiga anblick hade ej eller hos
henne qväft denna känsloförmåga, som en
påminnelse om våra egna olyckor ofta gör så
verksam. Marias ton, snarare än hennes ord,
upväckte i Jemimas själ en ovisshet, som snart
påföljdes af en medlidsam rörelse; andra
tankar, och vanan at tilsluta sit hjerta för
medlidandet, hindrade henne dock at i detta
ögnablick öfverlämna sig åt det deltagande, hon
ej kunde undandraga sig at känna, samt at
utforska orsaken dertil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
