Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ädel känsla var förqväfd i hennes själ; hon var
ej mer fattlig af den föresatsen at upoffra sig
för en olyckligs räddning; men förolämpad af
blotta föreställningen, at man möjligtvis ville
bedraga henne, samt at hon endast var ansedd
som en vanlig piga, tvang hon ej längre sin
nygirighet; och utan at ännu alfvarligt hafva
granskat sina afsigter, begaf han sig til Maria
så ofta hon kunde det utan at man blef henne
varse, satte sig hos henne, och afhörde hennes
rörande berättelse om sina olyckor.
Det är så ljuft, när man lider och är allena,
at då och då se någon mänsklig gestalt, om den
aldrig så litet röjer medlidande och känsla, at
Maria med otålighet längtade efter Jemima, när
hon ej var hos henne, liksom en olycklig,
hvilken blifvit dömd at ej mer se dagen,
önskar at en ljusstråle måtte bedraga des bödlars
grymhet, och intränga til honom. Snart fann
hon, at et qval, åt hvilket man sig handlöst
öfverlämnar, skiftevis sätter själens krafter i
den häftigaste rörelse, och i en overksamhet,
hvilken endast deruti är olik döden, at man
ännu lider. Hon erfor dessa stridiga
verkningar. En hemsk och dyster svårmodighet,
påföljde hennes inbillningskrafts ofruktsamma
bemödanden, hvilka förlorade sig i tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
